Skrivlust

Jag har inte haft någon skrivlust. Det är därför jag inte har skrivit på bloggen. Jag mår bättre nu jag tror att Cipralex funkar som den ska. Jag tar den i alla fall varje dag och har gjort i ett par veckors tid. Jag har fått skuldsanering nu och ska betala lite till borgenärerna varje månad. Det känns fair enough.

Jag provade på att köra med LCHF kost i en vecka men jag tröttnade så nu äter jag kolhydrater igen. Om jag ska göra en gastric bypass måste jag gå ner ca 12 kg. Det känns svårt. Jag vet heller inte om det är klokast att göra en gastric bypass med tanke på att jag är psykiskt sjuk. Men jag kan ju inte gå runt och väga 160 kg heller då kolar jag snart vippen.

Jag gör inte mycket om dagarna. Sover väldigt mycket och kollar på daytime TV. Känns som jag är bekant med vanderpump rules, the kardashians, och fruarna i orange county. Vad jag har lagt märke till att på reklamen däremellan är det väldigt mycket reklam för olika nätcasinon det är tur att jag inte spelar. Det skulle vara spiken i kistan om man säger så. Men jag kan förstå att folk blir beroende av spel när det är såna massiva kampanjer om det på tv.

Lyckopiller

Har börjat äta en antidepressiv medicin som heter cipralex och jag märker faktiskt skillnad redan nu. Jag var så otroligt nere och låg bara i sängen ett bra tag. Det var inte bra och nu när det är så fint väder också. Idag har jag terapi och jag ser fram emot det. Jag har inga självmordstankar längre och det är ju skönt. Självmordstankarna liksom bara klibbar fast på ett otäckt sätt. Det är inte kul. Jävligt jobbigt är det men det verkar som om andra också känner som jag ibland att man inte orkar leva. Jag är med i en grupp på Facebook för folk med psykisk sjukdom. Man känner igen sig i det andra skriver. Det är nästan kusligt hur lika vi människor är i grunden. Jag tror faktiskt att trots alla olikheter i personlighet etc så är vi lika i grunden.

Jag tror på medicinen. Tror att den kan hjälpa rätt mycket faktiskt. Jag vet att det är många som inte tror på mediciner men det gör jag. Man behöver ibland lite hjälp och då måste man ha förnuft att ta emot den hjälpen. Vi är ju biologiska varelser och mycket handlar om serotonin och dopamin etc. Jag är ingen läkare så jag ska inte ta mig vatten över huvudet. Men jag tror att alla som är deprimerade behöver hjälp, Nu funkar ju inte medicinen på alla men hjälp behöver man i alla fall.