lördag 24 maj 2014

Tänderna vita


Beslut

Jag ska inte göra gastric bypass. Jag vill inte vara en stoppkloss i vårdsystemet. Det finns ju folk som är riktigt sjuka av övervikten och de behöver gå före. Tänkte att jag varit självisk och tänkt att jag ska bli smal. Men jag kommer aldrig bli smal. Jag skulle väga 163 kilo just nu. Jag är ändå fysiskt frisk. Lite oroad över om jag får diabetes men jag har inget sånt i släkten. Men eftersom jag är överviktig så ligger jag i riskzonen. Fast besluten om att lämna blodprovet på måndag.

...


Tiden i julas

Jag sa berätta om vad som hände i julas. Jag åkte in på vårdintyg. Jag skrek och var otrevlig och hotfull mot personalen. Läkaren sa att jag luktade illa och var kraftigt överviktig. Det var ju sant. Det hade ju gått så långt. Dock var jag inte våldsam. Jag ryade och skrek och var vansinnig. Jag tror att personalen tyckte att jag var jävligt jobbig men de har å andra sidan utbildning att hantera sjuka människor. På något sätt så känns det som jag fått en hjärnskada av medicinerna. Ingen vill ju uppfattas som otrevlig och aggressiv. Jag kämpade för mitt liv därinne. De gav en massa litium, ci
sordinol och fan och hans moster. och kom med sina vagnar med medicin och sprutor och en gång strejkade kroppen det kom ingen retur på blodet. Jag upplevde tiden på sluten avdelning som hemsk. Maten smakade fan och jag fick inte äta med de andra i matsalen utan fick sitta på mitt rum för att jag inte kunde uppföra mig i med de andra patienterna. När jag kom in så var det ett helt gäng som föste in mig på avdelningen. En vakt gick före. Jag satt i team möte och sprang ut ifrån det in på rökbalkongen. Det var organiserat som i vårdlag. Personalen hade det kul på sitt rum och vi alla som mådde dåligt fann en gemenskap någonstans. Det var en kamp om överlevnad. Jag kommer alltid att klara mig ekonomisk. Just nu är jag i den situationen att jag måste börja försiktigt med arbete. Sysselsättning på kommun tror jag är bra. De kommer ställa krav successivt och jag kommer att träna på att passa tider och hålla en god hygien. Jag har motivation att må bra och bli bra.

fredag 23 maj 2014

Blodprov


Ska gå och lämna blodprov på måndag. Eftersom jag har en far som är läkare så har jag lärt mig en del saker även om jag själv inte gått läkarlinjen. Han talade om för mig att de gör ett sånt prov som kollar dold alkoholism. Jag har inte det förhållandet till spriten om jag säger så. Så då har de på papper att jag inte är någon missbrukare. Jag är mest oroad över mitt blodsocker. Vill inte få diabetes typ 2. Jag har inte diabetes i släkten men jag är ju överviktig så då kan man vara i riskzonen. Jag läste om läkemedlet zeplion att det är nån sorts grej at det inte är bra att ge det till diabetiker eller folk som håller på att få diabetes. Jag lämnar provet så får vi se. Jag är inte rädd för läkare. Jag har träffat så många. Nu har jag en som det känns bättre med.

Ekonomi 2


Ser lite hård ut!


Fin


Kraften

Jag styrde upp allt! Jag är på rätt köl. Jag mår bra. Är motiverad att jobba med de olika problembitarna. Jag duschar varje dag. Jag är stark. Ibland blir lägenheten en uppochnervänd rövarkula men jag jobbar på at hålla snyggt. Kommer aldrig bli ett ess på städning men jag blir bättre på att hålla undan smutsen. Jag trivs bra i min lägenhet. Får äntligen vara ifred.

torsdag 22 maj 2014

Idag

Jag känner att jag hamnat i samhällets våld. Mötet med kommungubben och boendestödet gav ju något ändå. Jag fick fram att jag går in i mina intressen för att undvika familjen.Men när vi satt där runt bordet så kändes det kontaktlöst.  Jobbar med hygienbiten och att få ordning. Igår såg här ut som en rövarkula, Jag städade och städade men det är något med mig. Har alltid fått höra att jag är ett monster. Jag trivs ändå med hur jag har dekorerat hemma. Ska sova nu. Försöker få sinnesfrid. Trivs i Farsta Strand.

Om ekonomi


Jag


Det gjorde jag bra!




Roligt!

Haha ska jag berätta nåt roligt. Min kära c-uppsats i Filmvetenskap och jag har ett komplicerat förhållande. Jag har hoppat av uppsatsarbetet 7 gånger, men jag har ändå varit på mötena och lärt mig nåt. Tror att när jag bara kommer bryter ner barriären så kommer det bli världens bästa uppsats. Oklart vilket betyg jag kommer att få men det är inte det viktiga.

Jag och körkortet har ett destruktivt förhållande. Jag har gått tre olika skolor, gjort gillingebanan, risk 1och 2 men sen blev jag sjuk och då miste jag mitt körkortstillstånd. Men jag kan köra bil. Men jag har moral. Nu får jag börja om på nytt. Om jag inte blir inlagd igen. kanske skaffar jag körkoretet i ett annat land på en dag. Vem vet!

Lite matt!


Städa

<iframe width="560" height="315" src="//www.youtube.com/embed/pSyyJ7_ibUE" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>

onsdag 21 maj 2014

Städa!

Möte imorgon med boendestöd och en från kommun. Måste städa! Har diskat nästan all disk i varje fall. 

Jobbar på att få bort prästinnan

Högmod


Plats till en annan

Jag har tackat nej till fortsatt köplats till operationen. Jag tänkte att det är väl bättre att jag hoppar av istället för att vara som en stoppkloss för de som verkligen är sjuka av sin fetma. Jag är i riskzonen för diabetes typ 2 tror jag själv. Ska kolla upp värdena imorgon. Jag tror aldrig jag kommer att bli smal hur mycket jag än bantar, tränar och opererar mig. Men jag försöker bli av med det genom att tänka sunt. 

Dialog

Tandläkaren va rolig: 
Utspelar sig i ett tandläkarrum. 
Dialog:
Jag: Hur mycket är jag skyldig för behandlingen?

Tandläkare: 33 kr!

Jag: kan inte betala det idag. 

Tandläkaren: då skickar vi en torped från Ryssland!

Jag: haha

Sen lagades det hål på fram och hörntanden. 

Fick faktura. Det slutade på 1200 kr  Som nu är på bet. Bevakning. 

Man får passa sig för människor med lång utbildning. 

Filmsnutt


tisdag 20 maj 2014

En situation

Jag kom att tänka på när jag satt i möte med min behandlare på vårdinrättningen där jag går. Plötsligt säger hon efter att vi har pratat lite om mediciner så säger hon bara något som hon verkade ha tänkt på under samtalet. -Du har nya skor. Jag tittar ner på min fake moccastävlar från Ellos. -Ja jag har nya skor, de har jag beställt....osv. Så kom vi in på det. Det är något med utseende, kläder och skor som har inverkan på situationen när man som främmande människor sitter i ett instängt rum.

Via webbkamera från den 20 maj 2014 16:35


måndag 19 maj 2014

Ljuset


Varför man färgar håret etcetera.


Eu valet.


BOKBÅL FÖRLAG LITTFEST 2013, DEBATT DERBY


Franciska von Koch i redaktionens video-battle


Lyckorus!

Vet ni vad! Jag gick till gymmet och tränade. Det var fantastiskt kul och skönt efteråt. Jag trodde inte att jag skulle orka någonting men jag gick i motlut snabbt på löpbandet i 20 minuter. Då får man tänka på att jag väger 165 kg. Jag är 173 cm lång. En sådan kropp måste väl rimligtvis förbränna rätt mycket när den är i rörelse. Så nu ska jag få in en träningsrutin och träna korta pass tre gånger i veckan. Sen ingår det i medlemskapet med tre träffar med en personlig tränare. Jag ser ljuset!

Idag ska jag promenera och städa här hemma samt filma en liten film. Den får ni se när den är klar!

söndag 18 maj 2014

En sällsam historia


Magi

Alla människor har nog ett mått av tragik i sina liv. Ett dödfött barn, svår sjukdom, mobbad under hela  etcetera. Min stora tragik var när min mor valde att inte leva längre. Att leva med det är tungt varje dag. Men oavsett vad vi har i våra bagage så är vi starka och kan göra vad som helst. Glöm inte att allt du vill göra kan du genomföra. Du har styrkan inom dig. Min gåva som jag fick av Gud var begåvningen. Du har också fått något som är unikt för dig. Även om du inte är religiös och tror att någon högre makt delar ut saker till folk så har du otvivelaktigt fått livet. Lev det! Alla har problem och svårigheter. Ändå så funkar det och vi är uppe! Det är något magiskt med det. 

Mitt i natten

Träffade en bekant. Vi satt på en stenhäll mitt i natten och drack vin. Det hela var en fin scen. Vi blev nekade i dörren på Dovas på Hornsgatan! Vakten sa: Stick! Hon var för full för att komma in på det haket. Så det blev stenhällen vid Skinnarviksberget. Jag hade med mig stora vinglas som det lät vackert ur när man klingade i dem. Tänkte på att det känns som jag ofta super ner folk. Jag har inga problem med alkohol och jag kanske borde tänka på att andra inte kan hantera det så bra som jag. Men de får väl ta sitt egna ansvar! Jag har alltid ett lager vin och öl. Jag dricker bara vid sociala tillfällen ja nån gång ibland tar jag mig en whiskey i min ensamhet. Men jag blir nästan aldrig full.

Droger hatar jag. Hatar ännu mer drogromantiker.

Tänkte på det här med min litiumbehandling. Man kan väl i retrospektiv säga att jag inte gick på litium efter som jag alltid hade så låga halter av det i blodet. Jag har testat bland andra litium, zyprexa, cymbalta, abilify med flera. Inget har funkat! Tyvärr. Nu får jag injektioner av xeplion månadsvis. Kan inte utvärdera än om den är bra än. Jag upplever att jag fått någon sorts psykisk funktionsnedsättning av att gå så länge och må dåligt. Har svårigheter med vardagliga bestyr men jag får hjälp med boendestöd.

Jag mådde bra idag var på Grönan där jag gjorde en film. Oavsett hur jag mår så vet jag att jag är stark.

lördag 17 maj 2014

En kväll på Gröna Lund


Ett med alltet

Stark

Hade en påse chips i skafferiet över från festen som jag öppnade och åt kanske en näve sen mådde jag illa. Ska slänga resten av påsen. Gick och handlade grönsaker och tänkte laga kycklingsallad till lunch med lite stekt halloumi och ugnsbakad paprika. Det positiva och glädjande är att jag kan laga mat och tycker om den sysselsättningen sen tycker andra att det jag gör är gott också för det mesta. Då kan man göra många goda grönsaksbaserade rätter som blir lätta måltider som nån här som kommenterade sa at jag skulle göra.

Igår mådde jag inget vidare. Jag hade en fruktansvärd huvudvärk och mådde illa. Ändå gick jag ut på en promenad  längs Magelungen. Jag fotograferade det som jag såg och drogs till. Sen satte jag mig på en bänk övermålad med grafitti som var placerade på Strandpromenaden och blickade ut mot sjön. Jag var ett med alltet för ett ögonblick sen så blev jag skrämd av något som rörde sig i buskarna bakom mig. Det störde min frid. En helikopter hoovrade över mig. Det blev lite obehagligt. Jag styrde kosan hem. Vilade i någon timme och  åt två Alvedon men jag mådde illa och hade huvudvärk ändå.

Kvällen blev dock bättre. Gick till Filminstitutet och såg Schakalerna om en atletisk man som jobbade som boxare, var alltid pank och fick jobb som livvakt hos en korrupt bankir och de reste genom hela USA. Jag hade svårt att hänga med i handlingen. ;Men det var vackra scenerier. Han var skitsnygg (Jean-Paul Belmondo) såklart och kvinnorna var som galna men filmen illustrerade på nåt sätt hans inre värld med bildspråket.

När jag kom hem lagade jag nudelsoppa. Det var fest med skränig kängpunk på våningen under. Jag hörde vad de sa när de gick ut på balkongen för att röka. Jag släckte alla lampor och tände stearinljus sen klädde jag av mig naken och tyckte att kroppen såg bättre ut i spegeln i skenet från stearinljusen. Sov som en bebis på två imovane och två propavan.

Nu idag känner jag mig skitstark och inget kan stoppa mig.

fredag 16 maj 2014

Ensam

Vaknade tidigt.  J svarar knappt när jag ringer. Jag kan förstå att det är mycket i hennes liv med familj och sysselsättning men jag har inte träffat henne på ett halvår. Hon säger att hon har mycket att göra och inte har råd att hitta på något. Om hon inte vill träffas kan hon ju säga det. Jag känner att jag inte har några vänner för de svarar inte när jag ringer. K påpekar ofta att jag blivit så tjock. Förstår att hon inte menar något illa men jag känner mig på något sätt sviken och sårad av hennes kommentarer.  P och jag bråkar ofta och blir elaka mot varandra. I är vänlig och säger uppmuntrande saker. Hon känns oförarglig men inget svar ofta när man ringer heller. Sen har vi de andra som jag inte har känt så länge men uppskattar att träffa dem.

Jag vet inte vem jag ska vända mig till med mina tankar. Jag känner att folk är så upptagna att det inte blir något samtal. Därför skriver jag här. Jag ska engagera mig politiskt i F!. Om jag objektivt analyserar läget så tror jag att jag hamnat i en sorts isolering som jag måste bryta. Tror att om jag kommer ut och träffar lite folk i ett sammanhang där man möts vid ett intresse så mår man bättre.

Jag känner att jag har problem med vänner. Alltid har alltid haft och kommer alltid att ha. Har självklart en massa fel och brister själv och är väl inte alltid en så bra vän själv. Men just nu känner jag mig ensam.

Var och såg My Fair Lady med Audrey Hepburn. En fantastisk film! Om en fattig blomsterförsäljerska som tas omhand av en fonetikprofessor som gör om henne till en fin dam och slipar bort hennes arbetarklassdialekt och klär henne i fina kläder. Alla har väl på nå sätt en my fair lady i sitt liv. Något man ser potentialen i och vill göra om till sitt. En liten övergiven hundvalp som man hittar och vill ge ett bättre liv.

torsdag 15 maj 2014

Hur gick det här till?

En man kom fram till mig när jag satt på en bänk här iförorten där jag bor och han frågade vad jag hette och varför jag bor själv och det hela var lite jobbigt. Sen sa han att han älskade tjocka kvinnor och då fick jag nog och gick. Kände mig verkligen som ett objekt när han sa det plus oattraktiv. Jag vill inte vara någons fetish. Det jobbigaste med att vara tjock är dock inte vad folk tycker och säger utan att jag är i så dålig form rent fysiskt. Jag får ont i ryggen av att stå upprätt och jag flåsar när jag går snabbt och att det tar en jäkla tid att resa sig när jag har hamnat på  golvet. Har svårt att knyta skorna och så vidare. På något sätt var det min värsta mardröm som uppfylldes när jag gick upp så mycket i vikt. Jag försökte ju stoppa det men vågen visade bara plus. Jag försöker att äta hälsosamt, undvika snabbmat och godis, läsk och så vidare men det är inte lätt. Jag tänkte att jag börjar med promenader varje dag. Ju mer jag går desto bättre. Jag ska se My fair lady ikväll. Det ser jag framemot!! Kanske ska gå av några stationer tidigare och promenera. Nu har ju jag ett gymkort som jag inte använder av olika anledningar mest för att jag inte pallar gå dit. Jag kan ju kanske börja med att stå på crosstrainern 2 ggr i veckan. Eller motionscykel. Tunga människor får ju vara försiktiga med att gå ut för hårt eftersom det sliter på leder och knän.

I ärlighetens namn vet jag inte vad det är som har gjort att jag har blivit så här fet. Jag väger nu över 160 kg. Det började när jag började med sssri preparat och eskalerade när jag bytte ut det mot neuroleptika. Jag har gått upp ca 90 kg sedan 2005. Läkarna tror inte att viktuppgången beror på mediciner men det måste ju vara en bidragande orsak. Nu känns det som det enda som återstår är operation och jag vill verkligen inte göra den men det känns som om jag måste för att jag ska kunna leva ett normalt liv. Få plats i flygstolar, arbetskläder och så vidare. Kunna röra mig obehindrat. Känna mig fin. Inte dö i förtid av fetmarelaterade sjukdomar. Vad tycker ni att jag ska göra? Jag har testat alla bantningsmetoder som finns men inget av dessa har funkat i längden. Jag känner mig lite modfälld.
Såhär ser jag ut när jag firar att jag fyller 34 år . Jag kan se smärtan i mina egna ögon.

onsdag 14 maj 2014

Nynna

Denna har jag nynnat på idag.

Livskraft

Ser mig själv i spegeln och ser att jag är full av livskraft. Ibland ser man bara problemen och det negativa. Det kan räcka med att fokusera på något positivt med sig själv så hittar man åter till sin inre styrka. Alla människor är rustade för att klara svåra prövningar i livet. Alla besitter förmågan att kunna överleva svårigheter och motgångar. När det känns hopplöst och tröstlöst och allt är svart så är det inte sant för det finns alltid hopp och ljus.

Nu när jag skriver kommer mycket upp till ytan som jag har förträngt. Jag kommer på mig själv att googla dystra budskap och kommer till diskussionsforum där folk som genomlevt svåra kriser talar ut. Det kanske har fattat ett stort beslut om att säga upp kontakten med någon som tryckte ner dem etcetera. De är starka men tvivlar ibland på om de gjorde rätt. Men sedan när de får lägga ut sig för texten kommer det fram till att även om beslutet förde med sig mycket ångest och vånda så kom de till en vändpunkt och de fann tillslut sinnesro och försoning med sig själva och kunde gå vidare i livet.

Idag ska jag skriva så att tangenterna blir varma. Sen ska jag promenera.

måndag 12 maj 2014

Misfit

Jag har skaffat mig två USB stickor som jag sparar romanen på allt eftersom. De ska jag såklart inte förvara tillsammans med datorn utan den ena i min lilla sfinx av guld och den andra på hemligt ställe.
Det var någon som ringde och påstod att jag hade ringt honom men det hade jag inte. Jag frågade vem han var och då sa han
 - Kalle.
-Jag känner ingen Kalle. sa jag då och sen lade jag på. Hoppas att jag inte lät allt för otrevlig men jag tycker att det är lite obehagligt när folk man inte vet vem det är ringer till en. Det händer ibland. En gång var det en som ringde anonyma videosamtal och runkade. Fräscht!

Jag har haft samma mobilnummer i 9 år och jag tänker inte byta för att det kommer på avvägar ibland.

Det är känslomässigt ganska jobbigt att skriva för mycket hemskt kommer ju upp till ytan. Boendestödjaren var här och han är snäll och godhjärtad. Jag städade och han hjälpte till. Jag är rätt nöjd med det stöd jag får från kommun. Synd bara att samarbetet mellan landsting och kommun inte fungerar optimalt. Landstinget driver ju psyket och av kommun får man social hjälp. De verkar som de är som hund och katt de människorna som jobbar inom landsting respektive kommun. De har liksom olika sätt att jobba på. Förr i världen hette socialtjänsten Fattigvården. Jag vet att jag är på samhällets botten i och med att jag är sjukskriven och så men det betyder inte att jag behöver befinna mig här för evigt. Jag har svårt att tänka mig att jag blir riktigt sådär fin och välanpassad. Kommer alltid känna mig som en misfit oavsett social ställning.

Fate


Tricks

Seg dag idag. Dagen gick som i ultrarapid, Jag började dessutom tänka lite väl negativt och på allt som är fel. Jag mår ganska bra men mitt liv känns inte riktigt bra. På något sätt visste jag att det skulle bli så här. Att jag skulle leva ett liv som är ganska så ensamt. Jag är 34 år och har en allvarlig psykisk störning enligt vad som står i min journal. Jag vet inte om det är sant. Jag vet att jag har hamnat i sjukdomstillstånd men det tror jag själv är naturliga reaktioner när hjärnan, kropp och själ inte orkar hålla ihop allt utan att det rämnar. Jag tror egentligen inte på mediciner. Jag har aldrig lyckats sköta en medicinering. Litium som jag gick på i 8 års tid var ganska så verkningslöst. Försökte dock intala mig själv att det fungerade och det kanske blev lite placeboeffekt. Vad vet jag! Nu får jag injektioner av läkemedlet Xeplion månadsvis och det är bättre men jag tänker fortfarande lite skevt och världsfrånvänt. Befinner mig på en punkt i livet då det mesta på det stora hela har ordnat sig. Jag är inte bitter eller missnöjd och jag är inte avundsjukt lagd även om jag kan bli avundsjuk oftast på såna som har rikt socialt umgänge alltså vänner som de hittar på roliga saker med. Det jag fick från Gud var begåvningen. Sen var det mesta andra ett helvete.

Jag har skrivit nästan 34 sidor på boken. Att hämnas på folk är meningslöst men jag tänker på August Strindberg som träffade någon som han hade nåt otalt med och då sade han eller tänkte: -Vi ses i min nästa pjäs! Så folk som taskiga mot en eller jävliga i överlag får en annan skepnad i texten men de kommer kanske känna igen sig. Jag förlåter men jag glömmer inte.

lördag 10 maj 2014

Gör om, gör rätt

Blev så glad när jag fick seriös och bra befogad feedback och kritik på det jag då hittills skrivit på min roman . När man skriver sin egen text blir man ju lite hemmablind och ser inte alla fel och skavanker. Jag tror jag ska låna en bok om skrivregler så att jag inte gör alla generalfel om och om igen. Men texten måste ju absolut korrläsas ett par gånger innan jag vågar släppa iväg det till något förlag. När jag gick i skolan fick jag VG i svenska. Jag gick i en tjejklass med många plugghästar i så det höjde ju lägsta nivån om man säger så. Jag vet att jag ofta stavar fel och hittar på egna ord och att jag inte alltid skriver grammatiskt korrekt. Men i bloggen blir väl det i synnerhet tydligare eftersom man inte sitter i Word med alla finesser som med kommer med det programmet och ändå blir det många fel ändå!

Personen som läste texten verkade tycka att det var kul att hjälpa mig och påpekade många positiva saker med det jag skrivit dessutom.

Elfriede Jelinek sa att hon aldrig tänker ut på förhand vad det ska handla om när hon skriver medan andra författare t ex Mats Strandberg skriver utförliga excel dokument på hur karaktärerna ska vara (jag följer hans instagram.) Jag är inte sortera böckerna i bokhyllan i färgskala typen men man kanske ändå kan ha någon slags ordning och plan med det man skriver. Jag har i varje fall deadlines i min anteckningsbok i som jag bockar av för att jag ska få lite pli på mig själv,  Sen har jag redan tänkt ut slutet som sagt men jag tycker att det är lite tjusningen att det händer något när man sitter framför ett tomt dokument och fyller det med text.

fredag 9 maj 2014

Diamant


Nu har jag skrivit 30 sidor, Jag ser nu i horisonten att det kommer att bli en färdig bok. Jag är i skriv mode och har kanaliserat min energi helt rätt. Alla kommer självklart inte att älska den men jag har en känsla av att den kommer att bli läst av många människor. Det kanske är lite förmätet av mig att påstå det så tidigt in i processen men jag känner att jag har något på gång. Jag är fattig på pengar men rik på tid just nu. Jag skriver kanske i snitt två sidor om dagen. Det är framförallt roligt och mysigt. Jag lagar lite mat kanske viker lite tvätt eller tar en dusch men sedan sätter jag mig framför datorn och skriver. Visst måste texten bearbetas och redigeras ganska så ordentligt innan den kommer i tryck. Men just nu skriver jag bara det som kommer till mig i form av inspiration. Det kommer att ta år innan den når ut till en läsekrets. Men då får det väl göra det! Jag har redan en läsekrets i och med bloggen som jag är tacksam för.

När man skriver kan man vara precis den man önskar vara. Det finns inga begränsningar. Man kan gå ut på månpromenader eller föreställa sig att man lever ett liv i lyx och överflöd. Jag är så glad över att jag föddes med en begåvning. Det är det bästa med mitt liv! Den är min diamant.

torsdag 8 maj 2014

Plus!

Jag blev så glad då jag öppnade posten idag och fann en signerad idol bild av Tess Munster. Hon är en känd plus size modell. Stor i USA. Jag beställde fotot från hennes hemsida och fick den signerad. Nu hänger den på en dörr här i hemmet. Jag tycker det är viktigt att olika kroppstyper avbildas så att man kan uppskatta skönheten i inte bara det supertunna och trådsmala.  Att vara modell är få som passar som. Alla smala blir inte bra på bild och inte heller alla tjocka. Men är man en bra fotograf så ska man kunna ta en bra bild på alla. Det anser jag.

Jag har gått upp lite i vikt igen. Åt tomatsoppa till lunch och då kände jag en sådan extrem vargahunger efter bara några timmar men då knaprade jag i mig  två morötter och då kändes det mycket bättre. Jag har varit på så otroligt många föreläsningar om vikt och hälsa och läst så mycket så jag är ju nästan expert själv. Det gäller bara att omsätta kunskaperna i praktiken.

Nu har skrivandet blivit mitt huvudfokus. Jag tycker att det är tråkigt att titta på teve. Vill bara skriva. Jag skriver som ett skelett som jag sedan broderar ut ifrån. Hoppar i tiden. Hatar kronologiskt.

onsdag 7 maj 2014

Vakensova

Romanidén kom jag på för kanske 2 år sedan. Det handlar om en CIA agent och en mentalpatient vars öden korsas på de mest besynnerliga sätt. Jag har inte gjort någon research det är inte så tydligt vad han jobbar med och att det blev just CIA är mest en slump han ska resa mycket och bära vapen så jag tyckte det passade bra. Men jag skriver inte CIA utan det är mer diffust och det skildras  inte heller vad han gör på jobbet utan hur han är som person och vad han har i bagaget. Mentalpatienten är mitt alter ego. Det är inte skrivet i jag form och det är inte jag men det har vissa likheter. Hon är dock mycket mer spännande och intressant än vad jag är. Man får ju spetsa till saker lite!

Jag sov idag två timmar på dagen. Och jag drömde att min farbrors fru stod och vinkade utanför fönstret utanför en bil. Alltså jag drömde att jag vaknade och gick fram till fönstret och så stod hon där men det var ett annat väder och det var på 80-talet för att min kusin var pytteliten. Sen drömde jag att jag vaknade några gånger till. För att jag var tvungen att göra en grej så jag hade egentligen inte tid att sova så det var ett litet stress moment.

Jag har skrivit snart 24 sidor nu. Det bara kommer till mig. Jag har en naturlig fallenhet för att skriva. Jag är dålig på en massa saker men skriva kan jag. Om ni klickar i roligt kan jag berätta mer om skrivande processen vad jag får inspiration och hur jag tänker kring skrivandet.

måndag 5 maj 2014

Det tar form

Vad jag lever för nu är skrivandet. Det är det som keeps me going. Jag har nu skrivit strax 21 A4 typsnitt Times New Roman i 12 punkter. Tolvtusentrehundrafyrtiofyra ord. I en veckas tid har jag skrivit och hämtat fritt ur fantasin. erfarenheter och kanske lite fakta men mest påhittad fakta. Hörde någon tala om konstnärlig frihet. Jag satt på tunnelbanan idag och längtade till att komma hem till datorn och få kunna öppna Word. I väskan hittade jag en trasig anteckningsbok som jag plitade ner några ord i med en blyertspenna. Det fick duga så länge. Jag har redan kommit på hur det slutar. Det blir en storstilad upplösning med en stor summa pengar och en skottkärra. Mer tänker jag inte berätta.

Jag har känt mig trött idag. Jävligt seg och konstig. Gjorde en irish coffee med Jameson som blev över från festen. Men det hjälpte föga. Kom för sent till tandläkaren som blev sur. Jag ska inte boka så tidiga tider. Sen på psyket på läkarmötet så fick jag sån jag talar för döva öron känsla eller min mun rör sig men ingen lyssnar.

Drömde om en tyska-Regine Röhler. Coolt namn. Finns säkert nån som heter så. Hon blir förevigad som manslukerska i min bok. Hon raggar upp min huvudkaraktär vid ett ihåligt träd på Pfaueninsel i Berlin. Boken utspelar sig mest i Stockholm men lite i Berlin, New York och Paris också. Samt på platser som inte finns på riktigt. Bara i min verklighet. Nu ska jag skriva mer!

söndag 4 maj 2014

Utvecklingen



Födelsedagsfesten igår blev lyckad. Först kom pappa och Linda. Jag hade dukat upp smörgåstårta som jag hade beställt på Annikas café i Farsta. Den var jättegod. Jag bjöd på Champagne och gjorde Whiskey Sour. En whiskey sour består av Bourbon whiskey, citronsaft, sockerlag och äggvita. Om man har äggula i heter det dansk whiskey sour. Sen kom Elin med sin lille son. Jag fick vinylskivor och en vinplanta. Jonas en bekant från gymnasiet kom med en fin present, nån slags fransk
schlager. Därefter Pimsan och Cesar och då satte vi igång karaoken. Jag hade satt upp ett litet anslag i hissen om att jag skulle ha fest. Det är ett hett tips om man inte vill att folk ska klaga. I och N med dotter kom sen. I bakade en fantastisk tårta som ni ser på bilden. Jag är faktiskt fortfarande 33 år. På tisdag den sjätte maj fyller jag 34 år. Kristin kom också och var trevlig och rolig. Jag fick bland annat en Margaritha mix. Vi blåste upp en massa heliumballonger. Jag sög i mig lite helium så att man får sån Kalle Anka röst. Lade ut en snutt på instagram.

I förrgår gjorde jag misstaget att läsa utdrag ur min journal från när jag var inlagd. Det är ett sånt opersonligt och formellt språk och de känner ju inte mig. Det stod att jag hade en allvarlig psykisk störning., Att jag var aggressiv och hotfull mot personalen och skrämde andra patienter. Efter som jag inte var suicidal eller våldsam så tryckte de mycket på att jag inte kunde ta hand om mig själv. Att jag luktade illa osv. Jag ångrar lite att jag inte överklagade till förvaltningsrätten eftersom de höll kvar mig där så länge och verkligen proppade mig full med medicin. Jag minns bara att jag kände mig oerhört kränkt när den där unga läkaren bestämde att jag skulle läggas in på LPT. Han var som en robot och följde bara föreskrifter. Inte någon gång förklarade han för mig varför jag skulle läggas in. Jag vet att jag skrek kärringjävel åt nån vårdare men jag menade ju inget illa jag mådde dåligt och kände ett enormt obehag över att bli frihetsberövad och inlåst.

Just nu mår jag ganska bra. Men jag kollade på foton från festen igår och jag ser hur fet jag har blivit. Jag tycker det är ledsamt att jag inte känner igen mig själv och undrar vem tjockisen är så är det ju jag.  Nu skulle jag ju kunna skriva att jag ska ta tag i det är nu för tusende gången. Men jag säger inte så för jag vet att jag inte kan hålla.det. Jag måste ju göra något åt det men jag blir bara stressad av dieter. Tror jag ska fokusera på att skriva  första hand så kanske jag inte tänker så mycket på mat. På en bild som är tagen bakifrån ser jag helt enorm ut. Den bilden ska jag spara och titta på. Så att jag inte glömmer bort vem jag är idag

fredag 2 maj 2014

Tårta på tårta


Det är en som vill läsa det jag har skrivit hittills. Jag fick napp på min lilla bloggannons! Nu har jag skickat materialet så får vi se vad jag får för synpunkter sen. Om det fortfarande är fler som vill läsa så skicka ett mail till angiven mailadress. All kritik mottages tacksamt om den är konstruktiv samt rätta vissa fel. Jag skrev att killen flyger i första klass en då fick jag veta att man flyger inte första klass nuförtiden utan i business class.
Pappa har läst och han tycker att texten flyter på bra och att det säkert kan bli en bestseller. Kanske inte så djupsinnigt och svårt. Men underhållande!

Jag hämtade ut tårtorna idag. Smörgåstårtan ser fantastisk ut. Chokladmousse tårtan verkar också bra. Vi får se imorgon hur det smakar!

Jag har städat köket så noggrant så att jag inte känner igen det. Nu ska jag dammsuga rummet och våt torka golven. Hinner inte blogga mer i afton. Men imorgon blir det live rapportering från kalaset!

torsdag 1 maj 2014

Brasa

Nu har jag skrivit drygt 12 sidor på romanen. Det går undan! Jag tror det har lossnat för mig nu. Visst blir inte allt jag skriver bra men det går ju att korrigera i efterhand. Jag har satt en stor Deadline den 1 november. Sen lite små deadlines varje vecka. Tror att manuset kanske får ett omfång på 300 sidor. Det blir bra!


Jag behöver någon som kan läsa det och komma med synpunkter. Så om nån är intresserad maila beatrice.wahlberg@gmail.com  


Igår kväll var jag hemma. Jag hade tänkt att gå till Riddarholmen men jag kände när det var dags för att gå, en enorm trötthet sen var ju inte vädret det bästa heller. På Riddarholmen var det tydligen packat med folk sa pappa som var där. Elden sjöng på sista versen redan vid 9-tiden. Pimsan brukar alltid gå dit varje år och med sig brukar hon ha en filt och en överlastad pick nick korg med godsaker. Hoppas hon inte blev sur för att jag drog mig ur i sista sekunden  men Andreas skulle ju också dit. Jag lärde känna Pimsan och Andreas då jag gick på Stockholms Filmskola för 10 år sedan. Jag har sett att flera av de som gick i min klass jobbar med film och tv på olika sätt. En gick vidare och utbildade sig till filmregissör på Dramatiska Institutet. Han har stort skägg och glasögon med breda karmar. Jag såg en film han hade gjort om några illegala flyktingar och den var bra. Jag har väl inte riktigt haft den drivkraften att syssla med film på heltid. Jag kan tänka mig att jobba i förproduktionsstadiet med manus eller casting i så fall. Men jag vet inte nu skriver jag på boken och vi får se vad som händer med det projektet! Jag gör det för att jag tycker att det är roligt och utvecklande i första hand.