Kind

You can find me in the club, bottle full of bub
Look mami I got the X if you into taking drugs
I'm into having sex, I ain't into making love
So come give me a hug if you into to getting rubbed

Igår lagade jag en riktigt kaloririk måltid till mig och pappa. Det var Spaghetti Carbonara med grädde, massa ost, 4 ägg och riktigt fett stekfläsk. Men det var gott. Sen drömde jag om en kille jag bodde ihop med förut obs inte ex pojkvän. I drömmen hade han köpt en massa vintagekläder och saker till mig. Det var inget romantiskt eller så i drömmen utan han bara gjorde det. För han ville vara snäll.

Pappa sa att jag inte är så snäll som person och då blev jag lite fundersam för de flesta tycker jag är snäll. Men att vara snäll det är ju en egenskap som inte säger särskilt mycket om personen egentligen. Jag tror de flesta tänker om sig själva att jag är snäll.

Sen drömde jag något om droger för jag hade sett en dokumentär om den här nya farliga drogen Krokodil som är vanlig i Ryssland. Jag hatar droger. Den här drogen Krokodil kunde man koka ned själv med ingredienser köpta på vilket apotek som helst. Om man kokade fel kunde man dö och höll man på med det länge ramlade huden av så man ser ut som en krokodil. Fy bubblan! Men det var billigare än heroin så många höll på med det av den anledningen.

Jag är rätt sysslolös måste börja skriva scheman igen så jag får någon fason på min vardag.

Fake it

Tänker att jag mår ganska bra ändå. Jag köpte en t-shirt med sloganen: "Fake it until you make it." Jag tror på det. Att man ska simulera att allt är frid och fröjd och att man mår bra för då när man intalat sig själv det tillräckligt länge så blir det så. Man mår bra. För att vara lite praktisk. T ex så kan man sminka sig jättefint och sätta på sig nåt snyggt och le mot alla fast man egentligen bara vill dra nåt gammalt över sig. Fake it until you make it.

All by myself

Min mamma kunde inte sjunga. Inte ens "Ja må han leva."När hon var ung var hon jävligt snygg. Undrar hur hon varit och sett ut om hon hade levt idag.

Min dag idag har varit ja bra. Jag fick mitt paket på posten med film till min polaroid kamera. Det är såhär disneymotiv på ramarna. När jag tog ett självporträtt blev jag Cinderella.

Jag är inne i en fas då jag lagar sån här mat som man äter med andra. I måndags gjorde jag tacos och nu idag blev det råraka med stenbitsrom, rödlök och gräddfil. Lite trist att glufsa i sig den fina maten själv men en sak måste jag ändå säga att jag tycker att folk blir så jävla tråkiga när de skaffar partners. Liksom sitter bara hemma och glor på tv. Så vill inte jag bli.. Men det var ju lite så när jag hade den här korta historien eller vad man ska kalla det med denna killen i våras. Han hällde i mig en massa alkohol för att han inte ville dricka själv. Så när det var slut så drack inte jag en droppe på 3 månader för jag blev så äcklad av hela grejen med sprit. Jag vill träffa nån man kan gå på teater med och resa med och göra lite roliga grejer inte bara sitta hemma och uggla.

Intresse

Igår var det invigningen av Monsters of film. Vi fick se The Congress- en hybrid mellan spelfilm och animerat. Den var ju ingen skräckis utan mer liksom illustrerade ett tillstånd mentalt. Svårt att förklara men det handlade också lite om filmbranschen och vilket underläge man är i som kvinnlig skådespelare. Jag köpte inte riktigt hela grejen. Tyckte att det spårade ut fullständigt på slutet och blev lite smetigt. Men visst det var kul att se något så originellt.

Efteråt kunde de som ville gå till Vurma och dricka festvaldrinkar. Jag hade inte riktigt nån att prata med så jag slog mig ned vid de som jobbade vid festivalen och det var ju trevligt. Ikväll ska jag antagligen se tre filmer på raken.

Snackade lite med en bartender där på stället och hon sa att hon pallade inte se film för det tar så lång tid. Hon hade inte varit på bio på två år. Jag kan inte förstå det, eller jag kan ju förstå folk som inte delar mitt intresse men ändå. Jag ser ungefär en film och dan om inte mer. Jag tycker att det är ett fantastiskt bra sätt att komma bort från verkligheten.

Jag håller på att bygga på min dvd samling. Jag har nu ca 100 dvd filmer och fler ska det bli. Senaste
 tillskottet var Leo Carax boxen. Han som gjorde De älskande vid Pont neuf.

Vi fick en goodie bag igår och då fick jag filmen Teenage mutant hero turtles. Det fick mig att tänka på min skoltid. När de tuffa i klassen lekte turles lekar. Jag var inte så populär tyvärr. Inte direkt mobbad men ganska långt ner i hierarkin ändå. Jag bytte Turtles filmen mot en vanlig spelfilm.

Jag ska flytta!

Leva

Mina läkare frågar ofta om jag har några planer på att ta mitt liv och det har jag inte. Har egentligen aldrig haft men visst tanken har väl slagit mig nån gång ibland. Fast så tänker nog alla som mår dåligt nån gång. Det är liksom bara en tanke och ingen seriös plan på hur man ska gå tillväga och så.

Jag tänker på de som skulle hitta mig. Om jag hängde i taket eller låg utspridd på ett järnvägsspår. Nä fy. Sen så liksom älskar jag ändå att leva för mycket för att vilja skada mig själv.

Fast jag tror ändå att det är viktigt att man frågar folk som mår dåligt om de vill ta livet av sig eller skada sig själv. För det kanske visar sig att en person har burit på självmordstankar/planer utan att yppa det för nån och när någon frågar kanske den här personen kan få hjälp.

Trygg

När jag var på psyket och skulle ner till gynekologen i samma hus så fick jag ett sånt patientarmband runt handleden. Då hade nån skrivit "Beatris Valberg" på armandet. Det låter ju så om man säger mitt namn men jag heter Beatrice Wahlberg. Kom och tänka på det för igår skulle jag lämna in mina printar för inramning och då skrev han "Beatris". Har folk ingen språkkänsla eller? Jaja man ska inte klaga på folk. Alla kan inte vara bra på allt.

Jag knarkar typ inredningssidor på nätet och tidningar och går in i butiker med sån här dyr inredningsdesign och försöker verka världsvan. Ljuger lite och låtsas att jag ska ha en soffa för 25 lax och frågar om kvalitén och tyget och sånt där. Jag har ju inte råd in billion years att köpa märkesgrejer men man kan ju få lite inspiration.

Jag köpte en plastmatta som jag ska ha på balkongen som är pytteliten men ändå fin. Även om det här är en liten etta så är den ändå fräsch och modern. Jag tror att jag kan trivas där faktiskt. Jag kan ju inte bo hos min pappa i all evighet jag måste ju stå på egna ben nån gång. Jag är ju inte ung direkt utan 33 år. Det känns tryggt att ha ett förstahandskontrakt. Ja verkligen. Oerhört bra.

Det här med inredning

Här är från TV programmet Roomservice på Kanal5. Ser ut som en jävla hotellobby och totalt opersonligt.

Här har vi däremot nån som hittat sin unika stil och det är bra mycket hemtrevligare än exemplet ovan.

Action

Jag beställde två printar på karinskonstgrepp.se. De kostade 200 kr styck så totalt 400 kr. Jag gillade de printarna. Jag ska rama in de. Sen beställde jag en snygg t-shirt hos Ylva Maria Thompson. Passa på! Du betalar bara för frakten. Skynda fynda innan de tar slut.

När man träffar folk så är det oftast såhär ljummen stämning. Det är sällan sån här förhöjd stämning. Jag tycker att allt bara är grå vardag. Länge sen jag träffade nån som jag var intim med. Länge sen man fick lite action. Så att säga. Jaja men vafan det kommer nog det med. I sinom tid.

På torsdag drar festivalen Monsters of film igång. Typ en långhelg fylld med skräckfilm. Jag gillar spökhistorier men inte så mycket gore och splatter. Typ när de skär ut ögon på folk och sånt. Blä. Men jag gillade jätemycket Blair witch Project.

Etta!

Jag står först i kön på ettan i Farsta Strand. Hoppas bara att jag blir godkänd av hyresvärden. Den är bara 26 kvadrat men det är ju bara jag som ska bo där. Så det ska nog funka. Kom gärna med smarta inredningstips om man bor litet.

Tycker du om mig?

Här är så bra ur filmen Torsk på Tallinn. När han stoppar om sin mamma och säger: Tycker du om mig? Får jag komma till dig? ca 2:10 in i klippet.

Fiesta!

Gick till Willy's där på Götgatan. De har byggt om. Det är ju mycket fräschare nu och tar kortare tid att köa till kassorna. Men det känns så opersonligt på nåt vis. Jaja man kanske vänjer sig. Hursomhelst köpte jag Tacos. Köttfärs, skal. grönsaker och såser. Men det känns lite deppigt att äta själv. Sist jag åt tacos var det med krigaren. Han gillade att äta gott. Hoppas han har det bra förresten. Att han fick bukt med sina problem osv osv. Jaja, jag får väl sätta på mig en zombrero och köra lite måndagsmys. Jag ska se en film av Renoir sen. Jag behöver motionera mer nu är motion nästan på noll och det är inte bra.

Imorgon ska jag lämna lite blodprover. Kolla upp det mesta. Kanske är nåt fel och då är det ju skönt att veta det. Jag var hos kuratorn på Affektivt Centrum idag. Hon liksom bara hummade lite och antecknade lite utav det jag sa och sen var mötet slut. Det känns liksom inte riktigt som man får någon hjälp. Nä det stora lasset får man dra själv. Sen ringde jag och bad om boendestöd också. Det är en process som kan ta lite tid.

Mår bättre. Känner mig som den vanliga Bea och inte den maniska eller den deprimerade Bea utan den vanliga.

De små liven

Många i min bekantskapskrets får ju barn vilket väl är naturligt då man kommer upp i 30-årsåldern. Jag kan känna att jag känner något form av vemod över att jag själv inte har familj och barn och hela konkarongen. Jag tror inte att folk tycker synd om mig men man känner sig liksom lite utanför. Ja jag vet inte kanske får jag uppleva det eller så blir det inte så. Just nu letar jag lägenhet en etta till mig själv först och främst. Någon kille finns absolut inte med i bilden. Jag vill ha en egen lya och ro om mig själv och se till att jag mår bra och allt det där.

Självdisciplin

Här blir inte många barn gjorda. Jag tror jag behöver utarbeta ett schema för hur jag ska sitta och skriva på boken. Typ mellan 10-12 varje förmiddag arbetar jag på romanen. Jag har märkt att jag då når en peak i mental koncentration och pepp då. Bäst då att ta tillvara på det och smida medan järnet är varmt så att säga.

Sen är det här med innehållet. Jag kan inte hela handlingen i huvudet men jag har klart för mig grova drag vad som sker i berättelsen.

Många frågar om hur jag ska publicera det sen. Vilka förlag jag ska skicka in till eller om jag trycker upp böcker på egen bekostnad och jag måste säga att jag har inte tänkt så långt än. Vi får hoppas att jag krystar ut den här boken som jag gått runt och tänkt på i så många år. En kille jag kände förut sa att jag borde skriva på skrivmaskin så att ingen kollar vad jag har skrivit. Att nån typ skulle spionera men det har jag svårt att tro. Jag kan förstå om Da Vinci koden författaren Dan Brown råkar ut för det men han är ju superkändis och det är inte jag. I princip så går det ju att kolla vad nån skriver om man har internetuppkoppling men jag tror inte att nån skulle göra sig besväret för min skull. Så intressant är jag inte. I såna fall är man jävligt nyfiken.

Men jag tänker inte lägga ribban så högt nu vid första utkastet. Jag får väl skriva om ett par ggr sen antar jag. Practice makes perfect!

Bea20år

Den här bilden är tagen hösten 2000 då är jag 20 år. Jag befinner mig här i New York. Jag minns att jag mådde ganska dåligt också på den tiden faktiskt. På nåt sätt har det väl ändå ordnat sig. Men jag tycker att det är tråkigt att så många år av min ungdomstid gick åt till att deppa och jag ångrar många tillfällen jag inte tagit vara på osv. Men man måste se framåt.

Screening

Först var jag på utredningen om second opinion på Huddinge Sjukhus. De gjorde så kallad drogscreening dvs tog prover från mitt urin. Jag är ingen pundare så det klarade jag galant. Jag och sköterskan en trevlig dam som bröt på finska gjorde någon form av uteslutningsmetoden genom att gå igenom symptom av de vanligaste psykiska sjukdomarna. Det pekade mest mot bipolär sjukdom
 typ 1 vilket är en diagnos jag själv varit säker på att ha haft hela tiden. Schizoaffektivt syndrom tyckte den här läkaren att jag inte passade in i. Jag fick träffa honom sen och han ska läsa på mer i mina tidigare journaler. Men jag blir glad om jag får diagnosen Bipolär typ 1 för då får jag ju rätt behandling också. Schizoffaffektivt syndrom var en diagnos jag fick liksom för snabbt.

Nu på kvällen var jag på visningen i Farsta och det var en fräsch etta med liten balkong. Tror att jag kan trivas där men jag tror inte jag har sån tur att jag får den för det var några före mig i kön.

Just nu känner jag mig glad över att jag kommit igång med det här att leta bostad och jag tror säkert att jag får nåt tillslut.

Ok

Idag ska jag på visning i Farsta. Den är bara 26 kvm men den kanske är mysig ändå. Den har ju balkong. Egentligen skulle jag såklart vilja bo större men mina blygsamma inkomster tillåter inte en dyr hyra. Jag tror det är bättre att bo på gröna linjen så är det inte så långt hem till pappa. Jag tror pappa ska göra sovrum av mitt gamla rum. Funderade på en lya i Husby men det är så jävla långt bort ju och ingen jag känner där.

Igår sov jag hela dagen. Jag var så fullständigt utmattat att det var helt absurt. Sen trodde jag att jag inte skulle kunna sova på natten sen men det kunde jag. Jag tror det är mina sömntabletter som ackumulerar i dos. Att det liksom bara fylls på. Så blir dosen starkare. Jag sover som en sten. Jag käkar immovane och propavan. Det kanske är too much.

Som jag skrev tidigare så mår jag inte jättedåligt men inte jättebra heller. Jag vet att jag borde aktivera mig med smågrejer. Men det känns liksom nästan oöverstigligt. Idag måste jag i varje fall iväg till Huddinge och de den där utredningen om jag har ADHD eller ADD. Jag tror inte det men pappa tror det. Sen ska jag på den där visningen i Farsta Strand.

Jag vet inte längre om jag vill plugga i vår men jag vil så gärna komma ur det här bidragsträsket.

Ytan

Jag ska gå till tandläkaren snart. Känns jobbigt men det är nödvändigt.

Well. jag mår inte jättedåligt just nu men inte bra heller. Jag vet inte vad jag ska göra för att må bra heller. Jag antar att jag måste aktivera mig mer. Nu sitter jag mest hemma och ugglar. Det känns som jag bara kämpar hela tiden. Att jag simmar och har huvudet knappt ovanför vatten ytan och att något försöker dra mig neråt. Det är skitjobbigt!

Men faktum är att många människor mår dåligt i dagens samhälle. Det är inte bara jag. Fast det är ju ingen som mår bra hela tiden heller. Även den mest perfekta kommer ju ha dåliga perioder.

Big black blob

När jag var sjuk så tog jag lån på 50 000 och tecknade abonnemang till en till telefon. Jag behöver ju bara en. Nu försöker jag häva det här abonnemanget. Jag vet inte om det går med läkarintyg. Ja mycket dumt har jag gjort när jag varit manisk. Följt med okända och utsatt mig för fara.

Nu har jag i varje fall en splitterny Sony Experia i obruten förpackning. Jag kanske kan lämna tillbaka den till Telenor så kanske det går att annullera allt. Så var det ur världen. Men man vet aldrig med the big black blob.

Det här med lånet får jag väl leva med tills vidare. Det går säkert att lösa det med. Alltså jag har respekt för pengar när jag är frisk men jag tycker liksom att sånt alltid går att fixa. Jag läste i Blondinbellas blogg. Hon har skrivit en bok tillsammans med en annan tjej -Economista heter boken. Då tar hon bland annat upp vilket hon markerar i sin blogg att man ska tänka på alla små utgifter för det blir mycket pengar i långa loppet. Då skrev jag en kommentar om att det ändå är viktigt för ekonomin att folk inte slutar konsumera. Då skulle ju ekonomin slutligen kollapsa. Men det är klart att alla kan ju dra in på onödiga utgifter. Att skriva kassabok är mitt bästa tips. Då ser man ju svart på vitt vad man lägger pengar på.

Jag tycker att det är kul med ekonomi och jag hoppas att jag en dag får en stadig inkomst och slipper leva på bidrag som jag gör nu.

Inreda

                                                                           

 

Här är lite saker jag vill ha i min nya lägenhet. Soffan är från Furniturebox. Bordet från Ikea. Printet från karinskonstgrepp.se

Mattan från Ullmans mattor och lampan från Indiska.

Better

Farsgubben och jag var på klassisk konsert med en pianist, en violinist och en flöjtist som framförde Bach i ram av Strindberg. Strindberg var bland annat ett Bach fan på sin tid. Det var en gubbe som berättade lite anekdoter och läste lite ur Strindbergs verk. Det var mycket vackert. Jag är ju med i en teaterförening så jag får gå gratis på vissa evenemang. TDVF

Efter musikföreställningen gick vi till Jensens Bofhus och jag åt en bbq burgare och drack en pepsi max som var lika stor som en hink. Ja jag vet jag borde undvika sånt.

Jag mår väl rätt bra just nu men jag känner mig inte lycklig. Jag tror jag mår bättre när jag får en egen lägenhet och liksom får vara ifred. Nu har jag ju både inneboenden och pappa att ta hänsyn till.
Jag ska inreda med vita möbler och mattor och lampor, ljus och plädar och tavlor som färgklickar i de nya lyan. Det blir nog bra. Jag skiter i att jag bor åt helvete. Bara jag får vara ifred!!!

Jag ska aldrig mer sänka kraven på partner och ta nån första bästa. Om jag inte träffar nån som är god nog får jag väl vara själv då. Bättre det.

Söndag i september

Sålde ryggsäcken och stativet. Han var trevlig köparen. Han skulle köpa grejerna till sin dotter som är fotointresserad. Man blir alltid lite nervös när man ska träffa en okänd människa sådär för det kan ju vara en galning. Men jag tänkte att gör han nåt så drämmer jag till hen med stativet. Fast det behövdes inte ju. Affären gick bra ändå.

Sen var det Skunkfest på Carmen. Skunk är ett slutet Community på internet. Alla som kom var supersnälla och trevliga. Jag drack två veckans öl.

Idag ska jag rösta i kyrkovalet det blir nog nåt allians parti. Jag har aldrig röstat rött jo en gång 1998 röstade jag på sossarna om jag inte minns fel. I riksdagsvalet 2014 ska jag rösta på Feministiskt initiativ. Pappa säger att det är som att slänga bort en röst i sjön. Men jag tycker att det är viktigt att de finns som parti för de ifrågasätter samhällsnormer och debatterar jämställdhetsfrågor.

Det var en kille som började prata med mig när jag var på väg hem han sa att han var med i nåt religiöst samfund och han gjorde musik för dom så fick jag adressen till webplatsen. Sen smsade jag en kille som jag har haft sporadisk kontakt med förut och han ville komma över men då hade jag tagit mina sömntabletter så det gick inte. När jag tänker efter så var det bara ur desperation som jag smsade honom för jag tycker inte så vidare bra om honom egentligen. Jo han är snygg det är typ det.

Saker

Idag sov jag på dagen. Jag ska möta upp en kille och sälja en ryggsäck designad och anpassad för fotoutrustning. Auktionen på Tradera slutade på 346 kr. Det var bättre än väntat. Jag ska fråga om han vill köpa mitt stativ också. Jag gillar ju och fota men det känns som det här med fotografi är som en förbannelse över mig. Jag kanske tar upp det i framtiden. För mig så är det så att allt materiellt kan ersättas. Det är bara saker. Det går att köpa nytt. En människa kan däremot inte ersättas. Man får vara rädd om sig.

Jag har tänkt väldigt negativt idag. Jag måste väga upp det med att tänka positivt. Tänka att jag i varje fall är frisk. Att jag lever och att jag ska flytta till en egen lägenhet där jag äntligen får vara ifred.

Bara vara

Försäkringskassan är på mig som bara den. Men jag har talat med läkaren plus kontaktat ett personligt ombud för att de ska lämna mig ifred med sina "komma tillbaka till arbetslivet projekt" som det så fint heter. Herregud jag mår ju fortfarande inte så bra. Jag måste ju få chans att återhämta mig jag var ju nästan inne i en psykos och tvångsomhändertagen ju. Vill de att jag ska bli sjuk igen? Jag går under utredning för att se om jag möjligtvis har nån annat "fel." Dessutom söker jag bostad. De får fan ge sig. Jag kommer komma tillbaka till arbetslivet. Det är bara en fråga om tid.

Om dagarna tar jag det lugnt. Jag behöver motionera mer. Jag ser en film på Cinemateket om dagen. Ikväll var jag på Gummo av Harmony Korine. Den är fin. På ett sätt driver den med utvecklingsstörda. Som den där mongoloida tjejen som blir såld av sin pappa eller bror till kåta killar. Eller hon den här söta med mörkt lockigt hår som vill vara so Chloe Sevignys karaktär. Hon rakar av sig ögonbrynen för att likna de populära tjejerna. Men den är ändå speciell och poetisk. Osammanhängande och vacker.

10 fakta om mig själv

1. Har inga tatueringar
2. Har bott i New York
3. Har två äldre systrar
4. Pluggade samhällsvetenskapliga programmet med humanistisk inriktning på gymnasiet.
5. Tar inga droger, dricker knappt nån alkohol men röker. Planerar dock att sluta.
6. ÄLSKAR film och teater 
7. Vi har original manuskriptet till Stig Dagermans Ormen i vår familj ägor.
8. Jag ÄLSKAR att skriva.
9. Jag älskar även fotografi
10. Jag längtar tillbaka till USA.

Skåda

Jag såg en film av och med Jörn Donner. Han var vd på Filminstitutet förut och då höll hela företaget på att konka för att alla pengar gick till Ingmar Bergmans Fanny och Alexander. Den var tydligen svinadyr att göra. Jörn bara ett sånt namn. Han var och presenterade filmen också och sa att den var filmad med låg budget utan några kommersiella finansiärer. Svart på Vitt (1968) heter den och handlar om en framgångsrik kylskåpsentreprenör  som har ett flott hem vacker fru och välartade barn men är likförbannat missnöjd med sin tillvaro. Så kommer Maria in i hans liv, en ung tjej som jobbar på firman och han blir kär. Det låter kanske lite tramsigt och banalt men den var bra. Skön 60-tals känsla.

Jo jag har skrivit upp mig på en lägenhet i Husby för det var en billig tvåa. Men är det ett tryggt område att bo i? Jag tänker på alla kravaller. Fast det har väl lugnat ner sig. Jag har inget emot att det är multi kulti område. Tvärtom. Det är nog bra för en vit medelklass tjej som mig. Då är det i varje fall nära till Kista Galleria där man kan shoppa om man har några pengar.

Fick bekräftelsen om att Ersta hade mottagit remissen om Gastric Bypass. Vet inte om jag blir godkänd men man får väl hålla tummarna. Jag känner mig motiverad nu.

Jobba hem

Det börjar bli höst nu och det tycker jag på sätt och vis är ganska skönt faktiskt. Man kan sitta inne och kura med en kopp te. Jag tänkte gå en lång promenad idag. Det blev ingen igår.

Måste verkligen öva mig att tänka positivt och framåt och konstruktivt. Jag sitter ju och kollar den här Stockholms bostadsförmedlings sida stup i kvarten. Jag har verkligen inga höga krav heller. Bara det är någorlunda fräscht och modernt sen får det gärna ligga i en förort. Men även de lägenheterna är populära. Jag brukar hamna på plats nummer tio innan visning. Sen får man hålla tummarna att häften av dessa tio inte behagar att dyka upp alls. Sen kanske det är några som inte är intresserade och några uppfyller inte kraven som hyresgäst. Så då kanske man får den tillslut.

Jag tenderar att tänka negativt och det hänger ju ihop med att jag mår lite dåligt. Men man får jobba på det.

Drama

Just nu så  står jag och köar på tre små lägenhetsettor. Den första i Farsta Strand, den andra i Bagarmossen och den tredje i Vårby. Jag vill helst bo i Bagis men det dumma med den lägenheten är att det inte finns någon balkong där och det har de andra två. Jag röker ju eller jo visst ska jag sluta men jag vill helst ha balkong faktiskt. Det är ju skönt att kunna gå ut på balkongen och ta sig en nypa frisk luft.

Jag har mer energi idag. Föregående dagar har jag mest legat och sovit. Jag har som ambition att städa köket, hallen och badrummet idag. Sen ska jag se Wong Kar-Wais nya film!

I min nya lägenhet tänkte jag inreda med stora foton. Jag fotade ju själv men jag har lagt ner det. Jag ska fråga Katja om jag kan få köpa några uppförstoringar av henne. Igår kändes allt lite jobbigt och jag tänkte att vad fan ska jag jobba med i framtiden. Skriva kan jag ju men det är så hård konkurrens att ge ut en bok. Jag skriver faktiskt på ett bokmanus och cia-agenten och mentalpatienten. Vi får se. Agenten är mer en fantasifigur än en verklig människa. Jag har aldrig träffat en cia-agent vad jag vet och jag vet inte hur de arbetar och jag tänker inte göra nån större research för det är inte hans yrke som är det intressanta utan han som person. Vem han var och vad som har format honom till att bli den människa han är idag. Mentalpatienten är ju delvis jag själv. Fast den här är farligare. Dessa två individers öden flätas samman. Det är ingen deckare utan mer ett spänningsdrama.

Idol

Igår såg jag lite på Idol 2013. Många var jätteduktiga och andra mindre bra. Jag gillar ju att sjunga med betoning på att jag är en glad amatör och verkligen ingen sångerska. Jag har ju skrivit en punklåt som heter Social grupp 3. Vi får se om jag vågar sjunga in den på Youtube så ni får se den! Men tänk på vad folk klagar på Idol att det är mobbnings-teve och det ena med det andra. Då talar ju faktum för sig att Idol är den största succén i modern tevehistoria! Det råkar jag veta för jag har jobbat i mediabranschen samt läst filmvetenskap. Så sug på den när ni klagar! Men man har ju iofs rätt att gnälla ändå.  Musiker som ser idol måste ju klia sig i huvudet för nåt vidare bra är det väl inte egentligen. Men det är schysst tvunderhållning. Det är vad det är!

Ute

Skulle må bra av att vara ute lite mer och promenera ute i friska luften. Så jag tänkte att jag går ut en runda. Igår så sade jag upp bekantskapen med en tjej jag har umgåtts med i ett par år och hon har ju jättemånga fantastiska sidor men det funkar inte. Tror inte hon mår särskilt bra heller. Hon håller på mycket med new age och jag har provat en del för att se om något funkar men man känner sig mest blåst på stålar. Hon ifrågasätter ofta varför jag går och söker hjälp hos psykiatrin också. Jag känner att hon ifrågasätter mycket utav det som är jag så jag orkar inte höra denna "kritiken". Sen har hon astöntiga kompisar och så säger hon att hon är rädd att jag ska mörda henne.

Jaja. Enough said. Jag har en sann vän och det är K.

Sova

Jag ska antagligen flytta till en etta inom ett par månder. Jag ska köpa mig en säng. Kanske den här. MALM från IKEA med utdragslådor. Smart förvaring. Har ni några inredningstips kanske?

John Berger "Ways of Seeing" all 4

Tala med sig själv

När jag var sjuk så gick jag runt och pratade för mig själv. När jag var inlagd på psyket så var de enda som jag utbytte några ord med de andra patienterna. Vårdpersonalen bevakade mig men de talade inte med mig. Annars vill jag inte klaga för jag fick ju vård i ett nödläge. De kollade upp allt via blodprover och sånt man kan mäta. Jag kände mig som sagt väldigt kränkt när de där två poliserna bara dök upp i mitt hem och bad mig följa med. Jag är ju inte dum så jag gjorde inget motstånd. Jag satte mig i bilen och pappa följde med han också. Sen var jag jävligt aggressiv och otrevlig mot personalen för att jag kände mig KRÄNKT. Men sen gjorde jag precis som de sade. Vårdarna har jävligt hård jargong men de ser ju till att man sköter sig. Städar rummet, går upp i tid och allt sånt.

Proverna visade att jag i övrigt var frisk. Men jag kanske har Borrelia som är en sjukdom man får av fästingbett. Jag ska gå och lämna blodprov snart igen. Jag tar mina mediciner och skriver dagsscheman. Jag mår sådär. Bättre än förut.

Jag kontaktade psykvården från början för att jag mådde dåligt. Jag gick på Katarinahuset i 5-6 år och jag får mycket bättre vård nu på affektivt centrum på St: Göran. Jag utreds just nu på Huddinge sjukhus för att få en så kallad second opinion och det känns som allt görs ordentligt nu. Jag tror inte jag har Schizoaffektivt Syndrom som är Schizofreni light. Jag tror att jag är bipolär. Jag är i lite av en livskris nu. Jag bor hos min pappa. Jag vill ha egen lägenhet och ett  vanligt jobb och bli normal. Jag kommer kanske prata med mig själv då och då. Men då får jag väl göra det.

Tack, men nej tack

Killar jag har träffat har varit så tveksamma till mig. De flesta i varje fall. Krigaren sa ju att hans kompisar skulle garva om de såg mig med honom. För att jag är tjock eller vad fan det nu var. Jag blir så arg. Måste jag inleda relation er med folk med så låg självkänsla? Ja, eller så är det så här att de tänker Bea "nja jag vet inte". "Hon är ju tjock också är det nåt psykiskt. Nja. "Nä tack men nej tack. "Räven tyckte också att jag var för tjock också var det för att jag är psykiskt sjuk. Man längtar ju efter att träffa nån  som köper hela konceptet. Om jag nu gör ett kirurgisk ingrepp och blir "smal" så kommer jag ju vara samma person ändå.

Eller jag kommer ju alltid vara en tjockis hur smal jag än blir. Även om jag kommer gå ner 80 kilo och väga 70 kg så kommer jag att se tjock ut ändå. Folk kommer alltid tycka att jag är tjock. Jag kommer alltid tycka att jag själv är tjock. För jag har den här tjockisidentiteten. Min pappa är lite överviktig. Kanske väger 10 kg mer än önskvärt. Mamma var smal. Mormor däremot var riktigt fet. Hon var obese. Kort och tjock. Min moster som är före detta flygvärdinna och medlem i en förening för pensionerade flygvärdinnor som har det lite tragikomiska namnet "Klippta vingar", ja hon är smal och min andra  moster är rund och hennes som alltså min kusin är smällfet. Han är alltid så jävla otrevlig så jag brukar undvika honom.

Jag brukar gå upp och ner i vikt. Jag äter alldeles för mycket och fel saker. Jag vet det. Jag har ju ett val att välja nyttiga alternativ. Jag tycker inte att man ska umgås med folk som trycker ner en. Man ska omge sig av folk som peppar. Hur som helst är jag just nu inte kär i någon. Jag tänker att all den jävla kärleken blir lycklig. Jag vill träffa nån som lämnar mig ifred om ni förstår vad jag menar.

JERRY SPRINGER My Wife Weighs 900 Pounds

Folk tycker ju att det är roligt att skratta åt tjocka människor. Trust me jag har lärt mig ganska mycket om människors förakt genom att vara så här stor. En tjej kallade mig för jävla fläskberg. Själv är hon smal och är väl livrädd för att bli tjock. Men hon är en sån typ av människa som vill jobba på Vice magazine och vara modell. Då kan man ju inte vara fet. Tänk på att ingen vill vara tjock och alla feta är människor med unik personlighet bakgrund och livshistoria. Som den här kvinnan i programmet som väger 300 kg eller vad det är. Hon är ju så sweet och bra på att uttrycka sig. Jag är jätterädd för att bli som hon. Housebound. Tänker verkligen på det här med vikten hela tiden men det är inte lätt alltså.

Hjälpa sig själv

Var närvarande på läkarmötet idag med den kvinnliga läkaren som vikarierar för min ordinarie som enligt uppgift skriver på sin doktorsavhandling om något som rör bipolär sjukdom. Eftersom jag vet vad han heter han kan ju jag begära ut en kopia av avhandlingen från institutionen. Han har inte disputerat än. Att disputera innebär att i princip vem som helst får dyka upp och kritisera avhandlingen. Jag har ju inte läst den och jag tänker inte dyka upp på hans disputation. Men läser gör jag gärna i utbildningssyfte. Jag är ju inte läkare själv så mycket framstår väl som rent fikonspråk för mig. Men vissa saker förstår jag nog.

Den kvinnliga läkaren jag träffade idag sjukskrev mig en månad till och så skrev hon en remiss till Ersta Sjukhus där de genomför gastric bypass operationer. Hon tyckte jag verkade må bättre.

Jag är så trött. Jag sover mycket. Fikade idag med en relativt nyvunnen bekantskap i Gamla Stan och det var mycket trevligt. Sen lagade jag köttfärsås med svamp och körsbärstomater och spaghetti. Det var gott. Psyket i all ära men man får helt enkelt hjälpa sig själv och skapa sig en dräglig tillvaro.

Bonnie Tyler - Holding Out For A Hero (Official Music Video)

Doo doo doo doooo, doo doo doo doooo, doo doo doo doooo
Aaahhh, aaahhh

Where have all the good men gone and where are all the gods ?
Where's the street-wise Hercules to fight the rising odds ?
Isn't there a white knight upon a fiery steed ?
Late at night I toss and I turn and I dream of what I need

I need a hero, I'm holding out for at hero 'till the end of the night
He's gotta be strong and he's gotta be fast
And he's gotta be fresh from the fight
I need a hero, I'm holding out for a hero 'till the morning light
He's gotta be sure and it's gotta be soon
And he's gotta be larger than life, larger than life

Doo doo doo doooo, doo doo doo doooo, doo doo doo doooo
Aaahhh, aaahhh

Somewhere after midnight, in my wildest fantasy
Somewhere just beyond my reach
There's someone reaching back for me
Racing on the thunder and rising with the heat
It's gonna take a superman to sweep me off my feet

I need a hero, I'm holding out for a hero 'till the end of the night
He's gotta be strong and he's gotta be fast
And he's gotta be fresh from the fight
I need a hero, I'm holding out for a hero 'till the morning light
He's gotta be sure and it's gotta be soon
And he's gotta be larger than life

I need a hero, I'm holding out for at hero 'till the the end of the night

Up where the mountains meet the heavens above
Out where the lightning splits the sea
I could swear there is someone somewhere, watching me
Through the wind and the chill and the rain and the storm and the flood
I can feel his approach, like a fire in my blood

I need a hero, I'm holding out for a hero 'till the end of the night
He's gotta be strong and he's gotta be fast
And he's gotta be fresh from the fight
I need a hero, I'm holding out for a hero 'till the morning light
He's gotta be sure and it's gotta be soon
And he's gotta be larger than life
I need a hero, I'm holding out for a hero 'till the end of the night
He's gotta be strong and he's gotta be fast
And he's gotta be fresh from the fight
I need a hero, I'm holding out for a hero 'till the morning light
He's gotta be sure and he's gotta be soon
And he's gotta be larger than life
I need a hero, I'm holding out for a hero 'till the end of the night

I want to be normal

Min pappa är så snäll. Han går i borgen för mig nu när jag ska flytta hemifrån nu på riktigt. Dessutom så hjälper han mig med skulder som jag har. Jag har klädkontoskulder på 25 000 kr. Jag ska aldrig mer handla nåt på kredit. Det är jävligt dumt. Pappa hur ska jag kunna visa min tacksamhet? Jag kan ju se till att sköta hemmet när jag bor här. Jag ska börja om från början. Inte dra på mig skulder.

Jag vill bara bli normal. Normal. Jag är inte normal. Jag vill bli normal och ha ett vanligt liv.

Second opinion

Jag begav mig ut till Flemingsberg i morse för att gå på Second opinion på Huddinge sjukhus (karolinska  universitetssjukhuset.) Där var en manlig läkare som tog emot mig. Vi gick in i ett rum och han började ställa frågor om min bakgrund, min uppväxt min tillvaro, min ekonomiska situation om jag tar droger och jag dricker mycket alkohol osv. Jag svarade så gott det gick efter en timme höll jag på att somna för jag var så trött. Vi avbröt och jag fick en återbesökstid. Många av frågorna var inriktade på ADHD. Kunde du koncentrera dig i skolan?, var du tvungen att resa på dig efter ett tag?osv. Jag tror verkligen inte att jag har ADHD ADD eller nån annan boktavskombination men man måste ju utreda. För jag mår ju inte riktigt bra. Det är ju nåt som är fel ju. Nu sov jag igen flera timmar på dagen. På dagen ska man ju vara ute. Om jag nu har ADHD så vill jag inte äta nån jävla amfetaminbaserad medicin. Jag vägrar. Jag hatar knark. Även receptbelagd sådan.

Vi får se hoppas jag är piggare till nästa gång jag träffar doktorn. Han verkade bra. Han hade ett lättsamt sätt som gjorde de tunga frågorna mer uthärdliga att besvara.

Handla

Idag gick jag och handlade två kassar med mat på hemköp. Sen tänkte jag ta bussen hem men p g a presidentbesöket så gick bussarna glest. Det slutade med att jag gick hem. Sen åt jag lite och sov. Jag är så fasligt trött. Det kanske beror på att jag gick in i ett skov alldeles nyligen. Jag är så trött bara.

Igår bråkade jag med min pappa. Måste verkligen flytta och jag går in på Stockholms bostadsförmedling stup i kvarten. Jag vill bo i en etta på ca 30-40 kvadrat. Max 4500 kr i månaden. Jag vill ha ett förstahandskontrakt så att jag känner mig trygg. Jag känner mig inte trygg och oroar mig för att pappa bara ska byta lås en vacker dag så att jag inte har nånstans att ta vägen och blir hemlös. I sådana fall får jag väl bo hos kompisar. Det är ju inte bra för en bipolär att ha det så. Inte för nån som inte har psykisk sjukdom att dras med heller för den delen.

Tycker att det är så mycket folk överallt. När man sticker ut näsan utanför porten bara strömmar det folk. Man får aldrig vara ifred.

BB

Jag vet vem jag är. Jag är brave Billie. Jag är så modig! Men det är klart att även jag är jätterädd för en massa saker som alla andra. Men att vara modig är att man vågar göra sånt som vanliga människor räds eller inte är utrustade för att kunna genomföra. Det är modigt av mig att skriva om mig själv på det här viset för att ge ett exempel. Jag har som sagt oceaner av tid kvar. Jag ska ha ett yrke där det krävs att man är tuff och modig.

Oceaner av tid

Jag har oceaner av tid kvar. Jag vet det. Man regisserar sitt eget liv. Man klipper sin egen tillvaro. Så fort du går ut klipper du. Snygga killen.Klipp.Måsen som flyger. Klipp. Gatan. Klipp. Osv.

Jag ska regissera in solen och värmen idag.

Nyfärgat hår

Anti age

Lämnade litiumprov i morse. Jag köpte den billigaste hårfärgen de hade på Lindex. Syoss. Hoppas att färgen funkar ändå. Jag var tvungen att köpa två paket för jag har så tjockt hår. Nyansen hette svartbrun. Jag är ju rätt blek så jag ser rätt hård ut i mörkt hår men det är min look. Plus att jag vill täcka de grå håren som har blivit allt fler. Jag har dock knappt några rynkor. Jag använder mig av Clinique dag och nattcreme plus att jag tvättar hyn med Bliss rengöringsskum och Bliss ögonmakeupremover. Jag använder även en Cooling mask. Allt för att hålla ålderdomen borta. Folk tror ofta att jag är typ 28. Men jag är 33. Mina ungdomsår är bakom mig och nu kliver jag in i medelåldern. Det var ett helvete att gå på högstadiet och vara tonåring. Jag minns en gång en Valborg i åttan då jag hade svept en 33a vodka som jag hade köpt av en alkis i en park. Blev asfull. Kräktes på en tant på bussen och hånglade med en som tydligen var töntig enligt de andra för han brukade laga egna geléhjärtan. När jag kom till skolan måndagen därpå. Skrek alla killar och slog i bänkarna. Wohooo. Whooo: Jag är glad över min ålder. Men vid 40 är det nog kört.

Bipolär

Bipolär sjukdom ser väl olika ut från person till person. Alla har ju sin väg att gå i livet, bakgrund, social status. Förutsättningar osv. För mig blir det så att när jag sjuk så går jag upp mycket i varv. Jag springer runt och har en massa projekt på gång och gör av med mycket pengar. Det brukar sluta i att det blir pannkaka av alltihopa. När jag är deprimerad så orkar jag inget alls. Röker 2 paket Marlboro lights på en dag så ser det oftast ut när jag är nere. Jag äter litium för att jämna ut detta och för att komma i balans. För att må bra helt enkelt. Jag äter 3+4 42 mg litium om dagen. Så har det sett i ganska många år. Jag har aldrig skadat mig själv. Jag tar inga droger och jag dricker knappt nån alkohol. Men jag kommer i maniska skov. Jag är en klassisk typ etta. Jag kommer få leva med min psykiska sjukdom hela livet. Jag har en begåvning som har räddat mig i svåra situationer. Jag ser trots allt det svåra en framtid. Jag kommer alltid att vara ledsen och i perioder kommer jag kanske att vara mer lycklig än i andra. Jag är inte så intressant som person men det som gör mig speciell är mitt personliga mod. Jag upplever att jag sällan får vara ifred. Det är nog mitt stora i problem i det här. Jag är bra på att visa smärta om jag ser någon gå med sin mamma på stan.

Inbäddad

Det är söndag. Jag blickar ut genom fönstret och ser bilar köra förbi. Vanliga människor klädda i beige och brunt går på trottoaren. Jag tänkte gå ut och gå en lång promenad. Gå och lyssna på musik iförd träningskläder. Doktorn sa att jag skulle vara ute och gå i tre timmar om dagen för att minska i vikt. Jag funderar ändå på att göra en magsäcksoperation för jag är så jävla rädd för följdsjukdomar som diabetes och högt blodtryck. Sen är jag så trött att alla kommer med kommentarer om min fetma. Pappa säger at det är svårt att få jobb som tjock och att jag skulle få fler killar att välja på om jag gick ner i vikt. Det kanske är sant. Vad vet jag. Men det viktigaste är ju att jag trivs med mig själv. Det är så mycket som begränsar mig nu. Jag vill väga ca 75 kg och nu väger jag 150 kg. Alltså kånkar jag runt på 75 kg. Det är ju som en fullvuxen karl som jag släpar runt på!! Nä hejdå mannen av fett. So long! Jag kommer då att kunna leva mitt liv till fullo. Jogga, knyta skorna, välja kläder i normala storlekar. Bli sedd. Osv osv.