Richard Cory

Whenever Richard Cory went down town,
We people on the pavement looked at him:
He was a gentleman from sole to crown,
Clean favored, and imperially slim.

And he was always quietly arrayed,
And he was always human when he talked;
And yet he fluttered pulses when he said,
"Good-morning," and he glittered when he walked.

And he was rich -- yes, richer than a king,
And admirably schooled in every grace:
In fine, we thought that he was everything
To make us wish that we were in his place.

So on we worked, and waited for the light,
And went without the meat, and cursed the bread;
And Richard Cory, one calm summer night,
Went home and put a bullet through his head.

-- Edward Arlington Robinson

Fun for the autobahn

Flyttade alla prylar och blev helt mörbultad på kuppen. Pappa hjälpte mig och det är jag jättetacksam för. Jag köpte en film  till pappa om Albert Speer och Hitler som hette "djävulens arkitekt" eller nåt sånt. Då blev han glad. Pappa är intresserad av historia och i synnerhet de två världskrigen.

Sen så var det möte med specialist i psykiatri på affektiva enheten. Han sa att han ska justera min medicin så att jag mår optimalt. Sen skrev han en remiss till överviktsenheten på Norrtulls sjukhus. Där jag har gått förut. Men nu är jag ju mer motiverad. Jag ska vara med i St Görans sjukhus stora forskningsprojekt om bipolär sjukdom. De ska bland annat magnetröntga min hjärna och ta ryggmärgsprov. Dessutom genomgår man omfattande psykologiska tester där de frågar typ har du dödat ett djur för nöjes skull och sånt.  Jag deltar för att jag vill att alla bipolära ska få så bra vård som möjligt. Glöm inte att bipolär sjukdom skapar mycket lidande och är orsak till död i många fall..

Det är vår ju för fan. Det är jättehärligt! Jag tog hem doggybag för första gången i mitt liv. Jag brukar i normala fal äta upp allt. Men jag var på Stories i skrapan och beställde en jättestor ceasersallad som jag inte orkade få i mig.

Skriver på en erotisk novell om en tjej som åker svarttaxi och tänder på sin chaufför. Jag kan publicera den här om ni röstar på roligt!

tjingeling!

Känner mig lite seg idag. Men det är ju inte så konstigt med tanke på vad jag hinkade i mig igår kväll. Jag ska trots det ställa mig lite på löpbandet! Inte tokspringa för det kan jag inte med min kolossala kroppshydda. Men gå.....i motlut. Jag känner mig lite småmanisk....jag vankar av och an men är ändå seg. Hmm jag tror att den där Rebecca Anserud satte lite griller i huvudet på mig. Missförstå mig rätt. Jag gillade hennes bok. Men hon var så fixerad vid att sätta namn på hennes psykiska tillstånd. Så nu gör jag det.

Igår var det shopping för hela slanten. Köpte nåt så onödigt men sexigt. En läpptatuering. Alltså inte permanent. Den är i guld. Sen köpte jag lösögonfransar. Det är också sexigt. Alltså man behöver ju inte ha en man för att vilja se sexig ut. Dock går man ju inte direkt till jobbet i hemtjänsten med glittrande pussmun och lösögonfransar. Det ska jag spara tills det blir klubb dags på fredag!! Då ska jag till Under Bron.

Ni fattar inte vad glad jag är över att jag inte gjorde operationen! Jag vill inte att någon jävel står och karvar i min kropp. Jag har ett jättefint friskt mag och tarm system. Det ska inte förstöras. Jag var osäker men försökte intala mig själv att det var bäst om jag blev smal. Visst, jag är superfet. Jag ska försök gå ner i vikt och det kommer att bli svårt men också roligare än att äta bebisportioner livet ut.

Finemang

Är eventuellt lite berusad. Var ute idag och träffade bekanta. Raggade på några killar och fick nobben som vanligt. Fattar inte varför jag ska envisas med att ragga men. Egentligen är väl det ganska fint. Att jag blir avvisad av äckel. Kasta pärlor åt svin. Nä det  ska man inte göra! En kille frågade om jag ville spela huvudrollen i hans film för att jag var en riktig karaktär som var svår att få tag på annars. Skulle gissa att han var rätt full och han lär ju inte komma ihåg detta. Men vi får se!

Recension: Ett bipolärt hjärta av Rebecca Anserud

Fakta: 
Titel: Ett bipolärt hjärta
Författare: Rebecca Anserud
Lindqvist förlag 2010

Rebecca är född 1987 och är en ung kvinna med bipolär sjukdom. Hennes debutroman är en självbiografi som mestadels redogör för hennes sjukdomsförlopp genom åren. Hon beskriver tonåren och insjuknandet. Hur hennes tillvaro blev ett helvete med kraftiga depressioner, hypomanier, mixed states och manier.  Rebecca självmedicinerar med alkohol, får problem i skolan. Blir hämtad av polis. Blir inlagd otaliga gånger på psyket där diagnosen bipolär sjukdom ställs först i 20-årsåldern.

Språket är enkelt och kanske lite väl klicheártat. Dikterna och de små prosaavsnitten som kommer till är typisk tonårspoesi som beskriver teman som smärta, död och dödslängtan på ett infantilt sätt. Men man engagerar sig och känner med Rebecca. Hennes anhöriga har också skrivit avsnitt i varje kapitel som förklarar hur de kände i de olika faserna.

Som bipolär så får jag många aha-upplevelser i min läsning. Jag kommer till insikt om mitt eget beteende och situationer när jag får veta att en annan person har upplevt samma sak. Jag kan tycka att boken är lite tunn, man skulle ju gärna ha vetat mer. Rebecca Anserud kritiserar psykvården många gånger och vissa saker håller jag med om och andra inte. På de sista sidorna skrivs det om psykisk ohälsa och vilka fördomar det är som finns emot den. Rebecca avslutar med att säga att öppenhet ger öppenhet och man vinner på att tala om sina erfarenheter.

Speedy

Känner mig lite speedad. När jag varit maniskt så längtar jag ofta till att gå ut på krogen för där är det lättare att prata med folk. Det kan vara 10 tuffa killar som står och hänger runt ett bord så har jag trängt mig fram och börjat prata och låtsas att jag är en i gänget. Jag har efter 15 minuter lärt mig namnet på alla vet vad deras flickvänner heter och t om vad katten heter. Man blir bara så himla social. Nu är det mitt på dagen en måndag. Så jag får väl tagga ner lite.

Ska till Katarinahuset och hämta min medicin nu. Då lugnar jag nog ner mig.

Telefonsamtalet

Nu måste jag ringa och tala om att jag skjuter upp operationen. Jag är nervös. Tänk om jag blir återbetalningsskyldig!! Men vafan man måste ju kunna ångra sig. Även då man ligger på själva operationsbordet.
Jag ska skriva en bok om det här sen.  Hela resan from average to obese and the other way around. Och allt som kommer till! Att aldrig passa i några kläder, ha sönder stolar. Folk beter sig märkligt mot en. Alla ska tipsa om bantning osv.

Femton minuter senare

Det gick jättebra. Hon var hur förstående som helst när jag förklarade mig. Jag känner lycka och jag känner mig skitglad över att jag fattade det här beslutet. Jag står fortfarande kvar i deras kö så jag ska höra av mig om tre månader igen.

Vackra vulva

Jag köpte en fittbörs på Basar Under idag och så blev jag spådd. Det finns en man som tycker om mig som vill ge mig en present. Sen kommer jag att leva ett långt liv. Jag är dessutom en begåvad människa. Jag kommer att få två barn en flicka och en pojke.

Nu jävlar

Förlåt om jag är lite småtråkig men jag kan bara tänka på vikt och hälsa just nu. Men men. Jag har som delmål att komma ner till 99 kg. Jag vågar inte sätta datum för när jag ska nå dit men det får väl bli nångång 2013. Jag tar en dag i taget. Men det ska bli kul att byta liv!! Jag ser så jävla trött och sliten ut och det beror på att jag äter fel.

Man ska dricka mycket vatten och äta mycket grönsaker. Man ska vara ute mycket i friska luften. Man ska inte läsa så mycket tidningar för då kan man riskera att tappa självförtroendet när man jämför sig med människorna på bilderna som är mycket smalare och snyggare än en själv.

Men jag röker inte, jag dricker inte alkohol särskilt ofta. Jag tar aldrig droger. Jag har normalt blodtryck. Ingen diabetes. Jag tror att jag är friskare än många smala. Men jag är ju sjukligt fet och jag blir mindre rörlig. Jag orkar inte springa, jag flämtar vid minsta ansträngning så att det är klart att jag ska gå ner i vikt.

Viktcoach sökes!

Efterlyser någon som vill vara coach åt mig när jag ska gå ner i vikt! Du får betalt om än inga jättesummor. Du måste vara intresserad av kost och motion och inte vara ytlig och ha fördomar mot tjocka människor. Jag tänkte att du hjälper mig med ett kostprogram och träningsprogram så träffas vi nån gång i veckan och pratar på telefon. Jag behöver någon som peppar och kan vara stöd vid motgångar fira vid framgångar.  Maila beatrice.wahlberg@gmail.com för mer info.

Don't

Den här videon är bra. Jag tycker hennes berättelse är engagerande och hon har ett bra budskap.

Inte nu

Måste skjuta på operationen. Jag är inte helt 100. Jag ska försöka gå ner i vikt på egen hand. Det slutar säkert med att jag gör op ändå. Men jag är inte mogen för att göra den 5 mars. Så är det bara!

Ni som vet måste jag träna som en galning och äta jättestrikt för att gå ner? Jag äger ett gymkort och har kunskaper om nyttig mat. Nu är jag dessutom rätt peppad. Det dåliga är att jag bor mitt i smeten i stan med McDonalds, seven eleven, pizzeria och konditori alldeles runt hörnan. Det är inte som att jag bodde på landet och kunde greppa lite snacks från trädgårdslandet. Men jag kan skärpa mig och köpa massa frukt och grönt hem. Så att jag inte blir sugen på massa onyttigt.

"Ängeln från Malmskillnadsgatan" på Tv igår. Fan vad bra! Elise har blivit utnyttjad och prostituerat sig. Vid 59 års ålder börjar hon hjälpa flickorna som lever på Malmskillnadsgatan. Det var så ärligt och man fick lite hopp om saker och ting. Att det finns sådana eldsjälar! Jag tror att världen skulle se bättre ut om folk öppnade sig mer för varandra. Man fick kontakt och berättade från hjärtat. Dock kanske det inte är så bra att prata om precis allt.

Tvivel

Jag har hamnat i en kris med det här med operationen. Jag var inne på ett forum på facebook för såna som har eller ska opereras. Det var en tjej där som fick mig att må rätt dåligt och hon anklagade mig bland annat för att trolla och att vara psykiskt sjuk. Ett troll är jag ju inte men psykiskt sjuk är jag. Hur som helst det jag fick ut av att vara i gruppen var att de tyckte att jag verkade för osäker på operation. Jag ska ringa och prata med sjukhuset.

Just nu sitter jag i min leopardbaddräkt i storlek 54 och har tagit bilder på mig själv som före bilder. Med flytet går det sådär jag har fuskat lite faktiskt. Inte bra det måste jag också berätta för sjukhuset. Man vill ju inte sätta hela operationen på spel.

Kan känna att jag inte har försökt ordentligt själv först. Fast jag vet ju att jag har försökt. Men när man väl har blivit sjukligt fet så är det svårt att komma ur det greppet.  Min vän I säger att jag ska försöka med PT och dietist men jag har liksom gett upp att jag kan gå ner själv. Ja, det är bara jag som kan bestämma men jag har varit så osäker så länge så det kanske är bäst att skjuta upp op.

Blue

Blue av Derek Jarman i Bio Mauritz i morse. För er som inte vet så är Blue en film som är en helt blå skärm i 79 minuter med röster, musik och ljudbild. Det handlar om hur han hanterar att han har HIV. Man skapar egna bilder, när man inte får några serverade. Ja, det blir riktigt intressant!! Se den!

Jag läser den här bloggen ibland och slås utav hur egotrippad jag är. Jag skryter, jag raljerar och jag gottar mig i mig själv. Men det är ju det man gör när man skriver blogg.

Jag var hos gynekologen idag. En manlig! Egentligen spelar inte den nån roll men jag tänker alltid på "När handen gungar vaggan" och när mamman blev sexuellt utnyttjad av en gynekolog som visar sig sedan varit gift med nannyn. Eftersom han skjuter sig efter rättegången så vill frugan hämnas. Men det här gynekologen var hur trevlig och professionell som helst. Jag hade störd bakterieflora så jag fick medicin utskrivet.

Det är inte lång tid kvar till operationen. Men det ska nog gå bra tror jag. Just det jag måste handla måttband för att mäta mig ordentligt.

Egghead

Trodde aldrig att jag skulle få cravings efter ägg. Men nu när jag inte får äta så längtar jag efter ägg i dess alla former. Kokta, stekta, scrambled, pocherade. You name it! Jag ska äta det sen. Då lär jag ju bli mätt på ett ägg bara. Men fyra veckor efter operationen får jag bara äta youghurt och varma soppor. Det lär man ju bli rätt less på. Jag läste på viktforumet på facebook att många fuskar och äter lite mosad mat ändå, typ avocado. Det kan väl inte vara så jävla farligt!? Män det är bäst att följa det väl beprövade och inte experimentera på egen hand tror jag.

Skulle precis skriva något barnförbjudet här men så kom jag på att det kanske inte var så smart. Jag lämnar det till en annan gång. Det har med min libido att göra och vad jag längtar efter. Men det ni! Jag kanske skriver om det senare....

När jag var psykotiskt för ca 1 år sedan så var jag extremt uppe i varv och trodde att alla människor tänkte på mig. Det var inte så att jag trodde att jag var bevakad av säpo eller jagad av aliens som en del får för sig. Men jag tänkte att jag var så speciell och en mycket unik människa.

Sudda bort din sura min!

Nu börjar folk höra av sig som vill hjälpa mig med sånt jag inte klarar själv i och med min operation. Snällt va! De ska handla och hänga med mig på promenader och sånt. Så jag kommer nog bli bortskämd.

Jag har beställt flyttstädning till den 29/2. Det var samma städbolag som företaget använde sig av så de borde ju göra ett toppjobb annars måste de ju gå in igen och städa en vända till. Anledningen till att jag inte flyttstädar själv är att jag dels går på flyt och inte har ork att städa och dels att jag är jävligt dålig på att städa! Det kostar 1250 kr inkl moms för att städa student ettan på 21 kvadrat. Det får det vara värt. Jag tar av de ärvda pengarna. Det är förresten inte mycket pengar kvar. Det är synd. Men jag drar in nya! Nu lät det som jag skulle langa droger eller prostituera mig men så spännande liv får jag nog aldrig. Obs ironi!!!

Jag har kommit på ett jobb jag skulle vilja ha. Jobba med casting! Det vore ju jättekul. Jag vet en som gör det som heter Malou. Jag träffade hennes ex ute på krogen. Alltså vi pratade bara vanligt, han satt i samma sällskap som jag och jag hade veckan innan varit på en filmvisning med henne och hennes film som var rätt kass faktiskt. Den handlade om en tjej som kollade sig själv i spegeln! Men hon verkar vara bra på casting. Hursomhelst. Castingagent skulle jag vilja vara. Sitta och välja och vraka i kataloger och portfolios. Sen kalla till provfilmning. Vilket drömjobb! Men vad ledsna folk blir när man måste säga nej. Men det ingår i jobbet. En gång när jag skulle hjälpa min kompis att göra en film så sa jag att en tjej hade fått rollen men så blev det ett missförstånd och regissören hade tagit en annan tjej. Då blev den här första tjejen skitarg på mig och jag förstår henne. Så nån sån miss gör jag aldrig mer. Det ska vara glasklart om man säger att någon har fått rollen.

Återbetalning

Nu kom det kära csn brevet med krav om återbetalning. I maj måste jag betala 3000kr, vilket innebär att jag får spara nån tusenlapp i månaden fram tills dess. Jag måste lära mig att sköta min ekonomi och ta ansvar. Annars går det för mig som för Lisbeth Salander. Jag blir våldtagen av en äcklig advokat som ska förvalta mina pengar. Nä jag skämtar. Hehe. En tusenlapp det är typ 10 vändor på seven eleven. När jag gjort min operation kommer jag ju att äta ute mindre. Det kommer att bli billigare att leva. Jag ska föra kassabok och snåla! Så CSN ni kan vara lugna, ni ska få era pengar.

Träff

Jag var och fikade med en kompis. Det var förträffligt. Man kommer på att man har lite likheter. Vi snackade lite om dejting. Hon tycker också att det är svårt. Jag blir så jävla nervös inför en dejt att jag nästan vill ställa in allt. Nu var det länge sen jag var på någon riktig dejt. Asså då menar jag inget sex utan att man sitter ner och pratar att det är seriöst eller att man gör något roligt tillsammans. Någon aktivitet typ bowling. Men jag kan göra det sen i framtiden efter min operation. När jag gått ner sisådär 40 pannor för då kommer jag antagligen ha bättre självförtroende. Inte vara så förbannat osäker. För insecurity är ganska osexigt har jag kommit fram till. Det var någon kille som faktiskt verkade helt normal som kontaktade mig så då blev jag glad så nu får vi se om även jag kan få gå på dejt så småningom. Han bor dock i andra änden av Sverige. Men det ska väl inte vara något problem! Sen var det en annan som var supersnygg men han hade lite konstiga bilder så man tänkte liksom att det måste vara nåt fel. Om det verkar för bra för att vara sant så är det oftast det också.  Jag vet inte jag vill träffa någon som har ett speciellt utseende, behöver inte se ut som nån modell för det. Antagligen så blir jag dödskär i någon som inte alls är särskilt vacker. Glöm inte det är inte den fysiska attraktionen som är det viktiga utan själarnas samspel som betyder något.

Ett vanligt jobb

Tiden rinner bara iväg. Jag tänker tillbaka på mitt liv 10 år och det känns som så mycket tid bara gått till spillo. Jag vet inte vad jag ska bli fortfarande. Jag vill bara göra såna här svåra saker. Varför kan jag inte göra mitt liv lätt för mig. Igår fick jag för mig att jag skulle söka en konsthögskola med fotografi och video. Man är nog för gammal men jag ringde och  frågade på en skola och det var ingen övre åldersgräns. Jag ska komma igång med skpandet ändå och söka nästa år. Så har jag något att jobba mot även fast jag säkert inte kommer in. Ett tag ville jag bli jurist också eller skriva en bok. Varför vill jag inte bli barnmorska eller något mer enkelt inte för att det är lätt att vara barnmorska men det är ett vanligt jobb.

Nej jag är ingen konstnär det vore självbedrägeri att påstå det, men jag fotade mycket förut under sådant som räknas till fine arts. Men jag har en bit kvar. Jag blev så inspirerad att ta upp detta i lördags. Vi får se!

Prata om det

I över ett decennium har jag gått hos olika psykologer och terapeuter och dylikt och jag måste säga att jag tappar tron på att de faktiskt hjälper att prata om allt. Visst är det bra att prata om saker men vissa saker ska man nog inte prata om. De säger att det sätter igång olika processer i hjärnan när man börjar prata om sig själv och sina problem och att ångest och depression lindras. Det är säkert så men jag har inte upplevt det själv. Jag har ibland känt att ångesten har ökat av att prata om vissa saker. Nu säger jag inte att man ska sätta locket på. Men man kanske ska låta bli och gräva i det mest smärtsamma sakerna. Då måste det i varje fall vara någon person som är väldigt professionell och säker i sin yrkesroll om man ska prata om t ex sexuella övergrepp.

Jag längtar tills jag får samtals terapi. Jag hoppas att effektiva enheten kan ge mig det. Folk säger ofta till mig att jag är dålig på att prata om mig själv. Jag tror att det är en sanning med modifikation. Jag kan ju skriva om mig själv men om det är någon jag litar på borde jag också kunna prata om det.

Stammis

Ni vet Seven Eleven som ligger i hörnet götgatan/kocksgatan? Jag är stammis där. Personalen känner igen mig och jag brukar få gratis påse ibland. Jag tror jag är inne där  minst 2-3 ggr om dagen. Jag handlar kaffe, tidningar, godis. läsk. Jag har förbjudit dom att sälja cigg till mig. Butiksägaren är trevlig och frågar alltid hur man har det och så. Ibland när man har spökat ut sig så säger han. "Ska du gå ut?" När jag var på seven eleven i fredags efter att jag varit hos den där killen så var det några killar som handlade där som gjorde narr av mig. De var såna här vanliga bira killar. Vanliga lads. Ingen man liksom skulle lägga märke till. Men den ena sa: "kolla där är en brud för dig kalle" eller vafan vad han hette. Sen garvade dom. Alltså för att jag var så fet och ful i deras ögon. Jag sa inget men jag borde ha sagt något. Man kommer alltid på smarta saker att säga i efterhand!

Nu när jag går på pulverdiet kan jag inte handla något godis där på "sleven i röven" som min kompis säger och det är ju bra. Andra stället jag är stammis på är filmhuset. Där blir jag igenkänd också. Jag tror att jag kan vara där så mycket jag vill så länge jag inte bränner ner stället.

Be positive!

Känner mig lite som att är lite off allting. Det är svårt att förklara men jag vill tycka synd om mig själv om sätta på mig den här varma och sköna offerkoftan. Jag har lite problem med vänner, jag känner att jag ofta är så snäll och lånar ut pengar och ställer upp. Så får jag inte mycket tillbaka! Jag vet inte hur det kommer gå när jag ska opereras om jag kommer att få någon hjälp då. Alla har sina ungar och filminspelningar och hit och dit. Jag kanske inte ska klaga för jag kanske inte är en så bra vän själv. Jag vet inte. Men jag tycker att jag bryr mig! NÄ jag tar av mig offerkoftan. Jävla uttryck förresten. Men det är effektivt.

Snart går en humorserie på Svt som heter coacherna. Den ser jag fram emot. De driver med den här trenden att man ska liksom råda bot på allt och bli så jäkla bra människa. Men jag tror inte på coacher jag tro de har jäkligt stora problem själva. Jag läste i en bok att om man envisas med att alltid se positivt på allt är det som om man sprayar en skithög med guldfärg och sen påstår att det är guld.  Ibland är livet helt enkelt fördjävligt. Så är det bara.

Utflykt

Idag gjorde jag en liten utflykt ut till Djurgården. Jag gick till Scandic Hasselbacken och åt brunch, men jag var inte så hungrig så det var väl onödigt. Men trevligt var det att sitta där i varje fall. Sen gick jag till Liljevalchs mitt huvudsakliga mål för dagen. För jag ville nämligen spana in årets vårsalong!! Det var som det brukar vara en del bra grejer och mycket mediokert och en del skit. Jag sökte dit en gång med orangea kopior som jag hade gjort på mina bröst. Men jag kom inte med.Undrar varför? Nej, det är svårt att bli antagen. Flera tusen söker varje år. So tough luck sister! Jag orkar inte recensera utställningen. Det var så mycket och för att göra alla verk rättvisa ska man nog gå dit en gång till. Jag köpte en pin som det står "product of a sick society". Tog Djurgårdsfärjan hem. Nu tror jag att jag ska lägga en inpackning i håret och vara hemma och ta det lugnt. Jaja jag ska jobba lite också det får jag inte glömma. Jo det jag vill ha sagt att jag hör och häpna men detta cyniska hjärta blev faktiskt inspirerad av utställningen så jag kanske tar upp fotografin igen. Men bara kanske.

Blush blush

Igår kväll fick jag ett sms av en kille från okcupid. Jag kom hem till honom och det blev som det blev utan att gå in på några detaljer. Jag kände med den här killen som är rätt snygg och lyckad att jag antagligen bara är en i raden av hans äventyr. Tror inte ens att han vet vad jag heter eller minns det. Det var bara tack och hej leverpastej. Inte för att jag är intresserad av honom egentligen. Jag har kommit till det stadiet då jag bara blir intresserad av folk som gillar mig tillbaka. Jag blir heller inte intresserad av någon som är intresserad av mig för att han är det utan det krävs ju lite mer. Så det så!

Tror att jag ska dumpa det där kontot på okcupid. För det är som sagt bara weirdos och creeps som dras till mig. Undrar hur det blir när jag har gått ner i vikt. Jag är väldigt öppen med hur mycket jag väger eftersom jag vet att det finns många killar som inte gillar feta tjejer. Så att ingen ska få sig en obehaglig överraskning. Man vill ju inte köra med någon falsk marknadsföring.

Jag tror att jag aldrig varit kär på riktigt faktiskt. Jo när man var liten men det är inte samma sak. Undrar hur det blir om jag någonsin kommer att uppleva en förälskelse.

Buddy

Jag ska bege mig iväg till skolan snart. Hoppas de minns mig mina klasskamrater. Jag känner att jag eventuellt har gjort bort mig lite för dom. Jag kan bli sådär att jag ska börja prata med alla och låna ut mitt kopieringskort och bjuda på fika. Med det menar jag påträngande. För de har ju inte bett om mina omsorger. De kanske tycker att jag är ett freak. En outcast. Och så vidare. Men jag vill ju bara prata lite. Det är allt. Jag har inga baktankar.
Hoppas att jag får någon kompis i klassen. Det vore för tråkigt annars. Vem fan ska jag sitta med i bistron och dricka americano med?

Oh my darling

Jag postar lite mer för jag har inget att göra. Det förra inlägget var lite överdrivet. Man ska nog inte skriva sådär för då kanske det blir så. Vem vet! Det går något program på tvn om någon kör. Jag lyssnar och kollar lite ibland när det blir intressant. Jag kollar också på nätet i gamla nedlagda tidningen Darling. Jag var ung när den fanns och jag minns att jag köpte alla nummer(nästan) och kände igen mig i det dom skrev, fast ibland höll jag förstås inte alls med och tyckte de var idioter. Men jag saknar den tidningen. Den var bra och hade ett genusperspektiv på sina artiklar och allt skrevs med stort intresse. Nu finns det inga såna tidningar. Sorgligt nog. Alla tidningar är så vinklade och nischade nuförtiden.

Om jag kolar

Börjar ofta mina meningar med jag. Det tyder väl kanske på att man är aningen jagcentrerad. Haha. Jag vill verkligen inte dö. Tänk om jag inte vaknar upp ur narkosen om ett par veckor? Fan vad sorgligt. Jag vill iallafall begravas i Katrina kyrka och ligga på Katarina kyrkogård. För det är närmast för de som kommer att sörja mig. Om det finns plats för mig. Annars får ni väl lägga mig var som helst. Men jag vill inte bli spridd för vinden. Av jord är jag kommen och av jord skall jag åter varda.
Jo, jag har faktiskt lite dödsångest. Det känns lite jobbigt. Det vore så typiskt om jag dog. Att jag liksom har en sån jävla otur eller vad man ska kalla det och stryker med när det nästan inte är någon annan som gör det. Förresten spela ingen jävla popmusik på begravningen.Ta något klassiskt som passar. Och alla får komma på begravningen som vill. Annonsera i tidningen. Inge smaklös symbol i dödsannonsen bara. Nej nu slutar jag vara så melodramatisk. Det går säkert jättebra!!Jo gärna en kvinnlig präst....nä nu måste jag sluta.

Slapparn

De senaste veckorna har jag liksom bara slappat hemma. Jag tycker inte om mig själv när jag inte gör något! Så är det bara. Jag kanske ska få praktik på en tidskrift men det är inte säkert än. Men det vore ju kul om det blev så. Jag vet dock inte exakt vad det är jag ska göra men vi får väl se. Jag kanske kan vara någon form av redaktionsassistent och svara på mejl och ringa samtal och så. Jag låter ju trots allt ganska så trevlig på telefon.

Jag har ju filmvetenskapen men den har inte kommit igång riktigt än, alltså c-uppsats arbetet och det. Jag måste skriva mail till handledaren och förklara att jag inte kommer att kunna närvara vid det första lektionstillfället eftersom jag ska opereras dagen innan. Hoppas att det går bra. Hoppas jag klarar min ekonomi i år och så. Tidigare har det ju gått relativt bra.

Hoppas jag slutar känna mig så oattraktiv när jag går ner i vikt. Att jag inte går i en bar och gömmer mig i ett hörn istället för att vara öppen och prata med folk. Fast visst kan jag prata med folk ändå. Men det är det jag försöker beskriva att jag känner mig så osexig. Jag tror inte att någon normal människa kan tända på nån som är så stor som jag är. Men det blir bättre när jag har gått ner till i varje fall tvåsiffrigt. Nu väger drygt 140 kg! Fy! Fast jag försöker se det som är fint med mig, att jag har ganska fin hy och fint hår och vackra ögon. Om vi nu ska vara såhär navelgazers.

Leva

Detta år jag har mycket att se fram emot. Göra min operation. Bytet från Katarinahuset till St: Göran. Jag ska skriva klart min c-uppsats. Kanske få jobb någonstans där jag passar och får utlopp för min fulla kapacitet. Kanske träffa min stora kärlek.

Jag vill inte ta livet av mig för jag är så nyfiken på livet och alla nya spännande människor man kan träffa. Det finns så många dolda världar där ute som man vill upptäcka. Dessutom så mår jag ganska bra just nu.Varför skriver jag detta? Kan jag inte låta svaren ligga dolda i tystnaden. För det finns inga svar. Man väljer livet eller så väljer man att inte finnas.

Klart när man mår dåligt leker man med tanken att man vore död så är det ofta. Man orkar inte med att leva i en livslögn och med självbedrägeri eller vad man ska säga.  Låtsas att man är glad och att allt är så bra när det inte är det tex. Just nu så går jag mest och väntar på operationen och så men jag måste ju göra något utav tiden. Visst kan jag skriva men jag tror inte att jag är något författarstoff. Men jag tänker skriva ändå. För att jag vill.

Fett!

Idag mår jag bara sådär. Jag känner att jag börjar tvivla på allt med den här operationen och så men jag väger ju så mycket så jag måste göra den. Nu har jag satt stenen i rullning så nu är det no turning back. Jag tror att jag kommer att bli  ganska smal men jag kommer att få betala ett högt pris för detta det är jag alldeles övertygad om. Ett pris i form av komplikationer och annat mindre roligt. Jag måste ju äta tabletter också hela livet och äta  miniportioner 7 ggr om dagen hela livet! En sådan är operation kostar egentligen ca 130 000 kr men jag får den gratis genom landstinget. Eftersom jag har ett BMI på nästan 50 så är det viktigt att man åtgärdar problemet. Om jag skulle fortsätta vara såhär fet hade jag bekostat samhället ännu mer!!

Jag ska nog gå ut och gå en lång promenad idag. Gå av mig all ångest och stress och glömma att jag är så tjock. Jag har gått upp 70 kg på 6 år. Jag tror att det mest har och göra med mediciner men det kan ju inte bara vara det. Jag tror att när fetman har fått sitt grepp om än så är det svårt att bli normalviktig igen utan drastiska metoder som kirurgi. Jag tror det med stöd av något jag läste i en studie. Det är mycket svårare när man är extremt fet att gå ner i vikt.

utan tak över huvudet

Hemlöshet finns det något värre en människa kan drabbas av? Jo det gör det säkert men det är ju en av de värsta grejerna i varje fall att liksom inte ha någonstans där man kan känna sig trygg och vara ifred. Jag tror att en människas liv kan förfalla så i den milda grad att man tappar allt hopp och självrespekt att man bara hamnar där i hemlösheten och man skäms och kanske inte ids att söka hjälp.

I senaste numret av situation Stockholm så skriver en kille under kategorin jobbet om hur det var att hamna i hemlöshet. Att han fick en skada och inte kunde jobba. Jag mötte den här killen när jag köpte mitt exemplar av tidningen och då sa han att det felaktigt stod att han gick på heroinsubstitutet subutex och då hade en massa folk börjar ringa och smsa som ville köpa. Typiskt!!

Jga är skiträdd för att jag ska hamna på gatan. För jag med min psykiska sjukdom ligger ju lite i riskzonen så att säga. Men jag har ju ett stort socialt skyddsnät så det kanske är dumt av mig att ens tänka tanken att jag kan hamna där. Men man måste ju verkligen skärpa sig och se till att man inte bara schabblar bort allt.

Just ingenting

Tja, jag gick aldrig på bio igår för jag hade liksom ingen inspiration eller lust att gå. Så jag satt hemma mol allena som vanligt. Trist. Jag måste skaffa mig ett mer innehållsrikt liv. Jag känner att jag inte är något. Jag passar inte in i någon kategori. Jag är ingen medelsvensson, Jag är ingen konstnär,poet eller intellektuell, jag är inte djup jag har bara tillgång till internet! Där är jag någon jag egentligen inte är. Så kan man väl sammanfatta det. Jag framstår väl som ganska så kaxig men jag är ganska blyg i vanliga fall. Fast en del tycker att jag är tuff. Ja jag vet inte. Jag vet inte min egen personlighet ens. Jag vet att jag är snäll och generös men dessa egenskaper stämmer väl in på det flesta. Tror att de flesta ser sig själv som ganska snälla faktiskt. Men det finns ju gott om människor som inte är snälla!! Men man kan ju gilla dom ändå för att de är väldigt karismatiska, slagfärdiga och roliga.

En gång på Söder

Jag fick en gratis biobiljett av pappa så jag ska nog gå och se något kul efter jobbet ikväll. Ska jag gå och se någon blockbuster som inte berör eller något mer djupt? Tipsa gärna men säg inte "En gång i Phuket" för jag klarar inte av Peter Magnussons nuna. Förr i tiden blev folk kända för att det var exceptionellt bra på något eller att de var väldigt vackra nu är det ju snarare tvärtom. Det verkar ju vara ju fulare desto bättre. Jag har sett klipp till "En gång i Phuket" och han har ju väldigt vackra kvinnor vid sin sida.  Men själv så har han tyvärr ett utseende bara en mor kan älska. Tycker jag i varje fall men smaken är ju som baken. Inte för att jag själv är så snygg men man måste ju få tycka.

Jo, jag har gått i ide som björnen. Allt har liksom frusit till is inom mig. Mina känslor, mina drömmar och mina förhoppningar. Igår hade jag en dag när jag var riktigt avundsjuk på folk som jag känner lite, eller bekanta. De har karriärer redan i 25 års åldern och de går så bra för dom de är så snygga och har inte problem med vikten. Men vad vet jag egentligen? De kanske har jättestora problem under ytan. Sen har de ju  jobbat hårt. Man ska inte gå runt och vara avundsjuk för vad vet man egentligen? De kanske inte har det så lätt heller trots att de är framgångsrika. Kan inte tänka mig att nån kan bli avundsjuk på mig men en kompis sa att hon var avundsjuk på mig när jag hade fest och så många kom. För på hennes fest kom bara 10 personer. Och jag i min tur är avundsjuk på henne för att hon alltid träffar så många killar som uppvaktar henne. Gräset är alltid grönare på andra sidan.

Gråa hår

Har druckit flera koppar kaffe och ska väl duscha nu. Jo, mitt hår håller på att bli alldeles grått och jag är bara 31. Om tio år lär det ju vara helt vitt. Herre min ge!! Jag ska bli en sån bohemisk tant i gudrun sjödén kläder och vitt långt hår i rufsig tofs. Hahaha.

Gå in härifrån!

Vill träffa andra sorters människor än de jag träffar varje dag. Det är inget fel på pensionärerna men man vill ju träffa lite unga och friska människor också. Åker man kollektivtrafik så möter man inte många leenden. Varför är människor så jävla avstängda så ofta? Tänk de finns människor som verkligen är ensamma. De har inga anhöriga för över huvud taget. Inga vänner. Ingen som bryr sig alls.

Så fort man går ut så blir det hårt. Man får problem. De finns killar som är ute också som är utbildade i kroppsspråk. De behövs för säkerheten. Fråga mig inte var jag har hört det, jag bara vet. Men alla vill ju gå ut det är ju fan ingen som vill gå in.  Så då är vi alla ute, vi främlingar som rör oss mot privata mål. Det är klart att det uppstår dynamik och motsättningar när så många människor rör sig fritt på samma ställe. Har ni funderat över begreppet frihet någon gång?Många är de filosofer som gjort det, Kierkegaard tex. Jag tror att man som individ i detta samhälle med denna infrastruktur är väldigt ofri. Man är bundet till att arbeta att betala för sig. Man dras in i en virvel av konsumtionshets och konformitetstänk. Alla ska formas efter massan och sticker du ut så möter du ett jävla motstånd. Men det är klart sitter man på kåken så är man fråntagen allt i princip och det är ju skillnad på att vara en vanlig löneslav.

Jobbigt

Känner mig piggare idag. Jag var ute en kort sväng för att handla sallad i salladsbaren. Den finns på Ica man kan plocka ihop sin egen sallad efter eget tycke och smak. Det tycker jag är bra. Kostar 99 kr kilot.

Har egentligen en massa saker jag måste styra upp men jag orkar inte riktigt. Men det blir ju bättre om jag faktiskt gör något. Måste börja snart med heltid på pulvret och jag bävar. Men jag ska klara det.

Har fått ganska mycket kritik på jobbet av cheferna och de antyder att jag slarvar med mina arbetsuppgifter men jag gör ju så gott jag kan. Borde verkligen byta jobb men det är ju lite svårt när man precis ska till och opereras. Kände att jag blev arg och upprörd och gick i försvarsställning när de ringde mig. Det är ju bättre att vara lugn och ta kritiken med ro. Jag får väl skärpa mig helt enkelt. Det är ju ett viktigt jobb att hjälpa andra människor som är gamla och sjuka. Man har ett stort ansvar. Jag känner att man ger så mycket av sig själv att man blir trött. Egentligen skulle jag ha ett vanligt kontorsjobb 9-5 och sen hem.

Själv och ego

Så himla trött och orkeslös. Jag fick en gång ett råd om att vara ute mycket dagtid för att kroppen mår bra av ljuset. Men jag tycker inte det är så kul att vara ute när det är så kallt. Det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder säger hurtbullarna men jag skiter i det mina kläder är väl dåliga då. Har inte råd att köpa några bättre.

Jag borde träna lite och få liten kick av endorfinerna men jag tyer inte. Jag har ingen gnista. Vill inte engagera mig i något. Jag vill bara dra mig undan. Läsa självbiografiska serier på svenska. Alla ni som skriver självbiografiska serier, Åsa Grennvall, Coco Modysson, Daniel Ahlgren, Mats Jonsson med flera jag älskar er om jag kunde teckna och hade tålamod så skulle jag också hålla på med sånt. Visst finns det fler som inte är lika kända men inte sämre för det. Kom gärna med tips på svenska självbiografiska tecknare så blir jag glad. Länka ännu hellre till en blogg.

Känner mig lite som ett ufo på filmvetenskapen. Jag försökte starta igång flera konversationer men de flesta bara ursäktar sig och går iväg. Jag känner mig misslyckad som inte har blivit något. Jag känner allt som oftast att saker inte är riktade till mig och att jag inte tillhör målgruppen. Som t ex vad ska du ge din partner på alla hjärtans dag? Jag har ingen partner alltså är jag ett freak då eller? Eller någon handbok för tjejer mitt i karriären. Jag har inget karriärjobb, jag jobbar extra på hemtjänsten vilket är så lågstatus som nåt kan bli. Men de självbiografiska serierna de är i varje fall riktade till mig. För jag känner ju igen mig.

Skräckmusik

Idag ska vi se Halloween från 1978 på kursen. Samt diskutera efteråt utifrån lästa texter. Inte för att jag så gott som petat på boken än men ändå för de som har det. Vet inte om jag pallar att se en skräckfilm såhär på morgonkvisten. Musiken är så jävla läskig också. Ah det är nästan den som är värst. Jag är känslig för musik. Det är väl iofs alla mer eller mindre. Stäng av ljudet när du kollar på film, det blir ju inte samma sak då eller hur?

Söta semla

Sov idag, hela dagen i princip så jag har egentligen inget att blogga om. Jag kan säga att jag åt en jättegod semla på Gunnarssons. Ja, jag vet jag skulle inte äta den men jag kunde inte låta bli. Det var mycket krämig och smakrik mandelmassa och perfekt vispad grädde och bullen var alldeles slät och fin och smakade mycket kardemumma. Jag har fuskat med min pulverdiet nu måste jag skärpa mig för jag kan äventyra hela operationen om jag inte minst 2 veckor före operation bara går på pulver. Min op tid är den 5 mars.  Imorgon ska jag ta före bilder på mig. Kroppen framifrån, bakifrån och från sidan och ansiktet framifrån och från sidan. Folk som har opererat sig säger att man verkligen behöver dom sen för att själv kunna se skillnaden.

Visst tänker ni att det är väl bara sluta att äta onyttiga saker som semlor och annat skit men jag behöver det verktyg som en gastric bypass ger att man blir mindre hungrig och sugen sen får man ju kämpa med att äta nyttig mat hela livet och inte en fjärdedels semla istället för en hel som jag vet vissa gör. Man lägger om sin livsstil. Med hjälp av dessa verktyg som minskad hunger och sug. Jag kommer inte sakna min gamla livsstil för den var inte sund.

prata

Jag har egentligen ingen lust till att skriva. Jag känner mig låst. Har ingen glädje. Förut kunde jag flyhänt skriva ned små historier men jag kan inte det nu.

Var på Lidingö idag. Det var lika kallt där som på Södermalm. Jag skulle prata om mina problem men det var svårt. Hon skyllde på pappa och att han inte har kunnat ge mig någon kärlek under min uppväxt. Jag vet inte, han har ju sina brister men han försöker väl på sitt sätt.

Ikväll ska jag se på tv. Hoppas criminal minds går. Han underbarnet är snygg och polischefen.

Bully

 Det känns som jag behöver skriva av mig inte för att något har hänt men jag känner så mycket inombords. Mest tristess och livsleda. Det är en sådan dag då bara negativa minnen tränger fram. Minns när jag gick i skolan, i sjuan kanske det var och en kille skrek "ditt jävla fetto" när jag gick förbi och då var jag inte ens tjock. Sen när jag bytte skola blev jag mobbad av några tuffa killar i klassen. Men jag sa emot! De sa att jag var så modbjudande ful och äcklig och andra hemska saker och jag grät inte, jag satt kvar. Klart att man tar åt sig men det gör en också 1000 gånger starkare och man får hård hud. Det finns folk som har blivit miljoner ggr mer mobbade och de borde få något slags skadestånd faktiskt för det de har varit med om.

Yiha!

Sover så mycket nuförtiden. Orkar inte vara vaken för det är ju så jävla kallt ute. Men det är visserligen vackert. Det är fint med snöklädda grenverk.

Jag är ledig nu fram till klockan 17 så jag tänkte att jag skulle göra något roligt! Typ ja vad skulle det vara det vet jag inte. Min liv är inte direkt roligt. I'm not one of those happy pumpkins. Men det vet ni redan kära läsare. Men jag ska läsa lite tror jag. Läsa tycker jag är roligt. Roligast av allt är att hitta  en riktigt skaplig blogg som man kan streckläsa.

Mer!

Mastodont föreläsning om sport och kändisskap ur bland annat ett ras och etnicitets perspektiv. Mycket intressant fast jag är inte ett dugg intresserad av sport egentligen.Pappa älskar sport, han spelar mest på travhästar sånt där v75 eller vad det heter. Jag gillar fotboll, inte hockey det är skittråkigt. Jag satt kvar i tre timmar helt hänförd av föreläsarna. Fan vad intressant det är inom det som rymmer mediaforskning!!
 Går runt och tänker på vad jag ska bli fast jag vet faktiskt inte än. Man måste ju välja yrke någon gång. Pappa säger jämt att jag har tillräckligt med utbildning och att jag inte behöver mer. Men jag har kunskaps törst. Vill lära mig mer och åter mer.

Sinnesro

Jag har en lugn förmiddag framför så jag ska nog läsa lite. Har lite mer sinnesro till att göra sådana saker än tidigare. Jag ska läsa Vivian Sobchack till kursen. Just den bok vi ska läsa finns som e-bok. Det är ju bra!

Är rätt trögfattad. Jag måste läsa samma text flera gånger för att förstå kontentan av det hela. I alla fall när det gäller kurslitteratur. Det finns extremt korkade människor det är jag medveten om. Såna som bara upprepar vad andra säger och inte skapar sig en egen uppfattning. Sen finns det ju folk som liksom spelar dummare än vad de är för att vinna fördelar men det är ju en annan sak. På ok cupid kom frågan upp om man skulle kunna dejta någon som är dummare än en själv och jag svarade ja! Det skulle på nåt sätt vara ganska bekvämt. Men jag tror inte att det skulle funka i längden. Tror att det är lika barn leka bäst som gäller. Lika snygga och lika intelligenta!

Vinterland

Det är helt vitt utanför fönstren. Snö. Hej Vinterland! Jag äter 6 x 42 mg litium och 1x15 mg abilify om dagen. Det håller mig i schakt. Jag blir ju verkligen helt sjuk när jag inte tar medicinen och börjar höra röster och ser syner och hamnar liksom som i en dvala. Dessutom går jag upp i varv och börjar göra en massa saker och sätter igång olika projekt. Sällan blir jag deprimerad. Jag har ju varit det men jag blir mest manisk.

Funderar på om jag ska gå till en psykolog. Vet inte om det verkligen behövs. Rent logiskt så är det väl vettigare på att lägga pengarna på en psykolog som talar om faktiska saker än att gå till ett medium som lika väl kan vara en kvacksalvare. Men jag vet inte jag mår ju inte så jäkla dåligt nu och jag tycker att det ofta är trist att sitta där och liksom vältra sig i sitt eget elände. Men nån typ av samtalsterapi borde jag ju ha. Tror jag kommer få det av st: Göran.

Pulver

Jag har börjat äta pulver såhär inför operationen. Det funkar. Det är inte jättekul men jag klarar av det. I drygt en månad ska jag hålla på så här. Jag pratade med en kirurg som pappa känner och han sa att han trodde att jag skulle bli deprimerad av att inte kunna äta så mycket sen när jag gjort operationen. Det må vara så men jag vet inte jag väger åt helvete för mycket och jag måste göra något åt det. Som sagt ni ska få se före och efter bilder på mig sedan.

Det är redan februari och tiden går ju snabbt. Om bara ett par månader så är det ju vår. Härligt. Jag fyller 32 i maj. Det känns knäppt att man åldras.