onsdag 30 november 2011

Poff!

Jobb idag. Har lagat mat och diskat och bytt blöja och sånt där åt pensionärerna. Jag borde verkligen skriva på c-uppsatsen men det är alltid annat som kommer emellan. Det var nån som kommenterade och sa att jag skulle akta mig att jobba för mycket för då kunde csn komma och dra in mitt studiemedel. A good point. Jag tror att att jag måste sätta mig ner och räkna på hur mycket jag har jobbat. Så får jag eventuellt be chefen lägga lite av lönen i januari om det går vill säga.

De drog hyran idag från kontot. 4295 riksdaler. Mobilräkningen på drygt 660 drar det imorgon. Då blir det inte mycket över men jag ska väl klara mig på det jag har i varje fall. Jag har skrivit massa trådar på flashback för att jag hade tråkigt och många är intresserade av att veta mer om bipolär sjukdom. Vet ni att ca 1 % av Sveriges befolkning drabbas av bipolär sjukdom och genen är besläktad med schizofreni. Det är jätte hög dödlighet. Det säga att Kurt Cobain var bipolär. Ja och den vanligaste medicinen är litium. Jag berättade mest om mig själv.

Ska sluta gå till såna här medium för det är bara bluff. Jag tror att man ska akta sig för att ta för allvarligt på vad det säger för då kan det bli en självuppfyllande profetia.

tisdag 29 november 2011

Belladonna

Jag var hos optikern och ögonläkaren idag. Jag har fett dålig syn, alltså på långt håll. Så nu har jag fått glasögon som jag ska ha när jag kör bil då kanske det går bättre. När jag gjorde mitt första syntest så hade jag inte så här dålig syn utan den har förämrasts av medicineringen. Neuroleptika gör tydligen att man ska ha svårt att styra pupillen. Ser helt e:ad ut för jag har fått belladonna droppar i ögonen. Haha.

Det där jag skrev igår om att inte vilja leva mer jag vet inte det kanske är som Jenny säger att man går nedåt i en spiral men jag är inte självmordsbenägen det är bara det att jag ibland känner att jag inte orkar och att jag vill ge upp min livskamp. Men jag vill leva. Jag har tusen och åter tusen anledningar att kämpa vidare.

måndag 28 november 2011

Tårarna i pizzan

Är otroligt trött idag. Jag tycker allt går så segt speciellt med körkortet. Som idag, jag har tagit jag vet inte hur många lektioner men vi övade på övning 5c som är att backa runt ett hörn. Trodde jag hade klarat det där momentet men tydligen inte. Jag orkar fan inte. Jag kanske inte ska ha körkort eftresom det går så jävla dåligt. Jag ska ta en paus nu för jag känner att det liksom aldrig blir klart. Hoppas min framtida man har körkort. Det ska bli skönt flytta för pappa är så extremt kritiserande jämt och ständigt. Mycket har han ju rätt i men jag orkar inte höra att jag måste gå ner i vikt även om det är sant och att jag tror att jag¨på nåt sätt trotsar honom genom att äta mer. Jag städar inte, jag gör inte si och jag gör inte så etc. Tror man faktiskt kan bli deprimerad av mindre.

Nu ska ju jag flytta men jag har inte börjat fixa än och backa ner i flyttkartonger och sånt där. Måste göra det.

Igår så började jag gråta när jag satt på en pizzeria. Jag vill inte vara så här fet och ändå göder jag mig själv med skräpmat. Jag kände så här att jag tar livet av mig men jag ser på självmord som mord ungefär och jag vill inte dö. Bättre lösning är ju att börja ta tag i problemen det är ju inte bara vikten som är mitt problem.

söndag 27 november 2011

Desperado

Fan alltså jaghar blivit så jävla desperat efter kärlek ömhet och beäkrftelse att jag liksom gör vad som helst. Igår så var jag på ett ställe där en kille uppträdde sjöng och spelade gitarr och ja bara men får jag köpa din skiva och han sa ja men jag måste bränna den först fråm datorn och då gav jag honom 160 spänn för jag tyckte han var värd det. Men sen fick jag ingen skiva. Han blåste mig. Under tiden när jag satt och väntade på skivan så satt jag och fantiserade om hur jag tog hand om honom och hjälpte honom så att han skulle kunna spela sin musik och han bodde hos mig och betalade ingen hyra och åt upp min mat men jag tyckte att det var fantastiskt att få nära en konstnärsjäl. Sen vaknade jag i min dröm och bara men hallå så där vill ja inte ha det. Jag ska ha ett relativt jämlikt förhållande.

Nä jag ska gifta mig med en polis typ eller nån som har ett vanligt jobb, spelar väl ingen roll vad man jobbar med heller. Det va en kvinna som sa till mig att hon blev kär i sin man när hon såg hur han gick, han hade en häftig gångstil. Det är ju sånt som ska räknas.

lördag 26 november 2011

Ska du bli som far och mor?

Satt hemma och ruttnade framför datorn och sen bara men vafan jag går ut så jag gick till Tranan där en amerikansk Dj spelade. Jag träffade ett gift par där som jag gick till Riche med. Det var trevligt sen blev jag så trött att jag gick hem och käkade mini delicato bollar som fyllekäk och drömde mardrömmar om att jag var efterlyst och jagad av Interpol. Fast jag visste inte vad det var jag hade gjort.

Är mest upptagen med flytten. Ska köpa så lite som möjligt. Jag har ju en säng och det är ju det viktigaste.

Tänkte på hur förnedrande det är att ha och göra med myndigheter egentligen. När jag var sjukskriven så var försäkringskassan på mig hela tiden och frågade när jag skulle börja jobba och jag bara men vafan jag är ju sjuk! Jag kan väl inte veta det heller. Sen så satte det mig i arbetsträning mot min vilja och jag bara kände att jag orkar inte med detta så jag bröt med försäkringskassan helt och jobbade på hemtjänsten i ca 8 månader och sen började jag plugga. Jag är väldigt glad över det. De flest handläggare var otrevliga och nedlåtande förutom en då som hette Jonatan. Han var jättebra, trevlig och tillmötesgående. Jag jobbade ju när jag var sjuk vilket resulterade i många misstag och tråkigheter, men jag har en förstående chef och det blev ju bättre sen. Nu har jag klarat 15 poäng av 30 och jag får de sista 15 poängen i januari. Så visst är jag kapabel när jag äter medicinen och så.

Jag kom och tänka på detta när jag läste artikel i DN om Viktor Johansson som har skrivit boken "Wrestlarna"  som handlar om förnedringen unga möter när de ska ut i arbetslivet. Jag ska absolut läsa den boken. I boken skildras camflickor som har krossade skådisdrömmar som säljer camsex för att försörja sig och där är någon som tatuerar in en sponsorlogga på huden. Min kommentar till detta är att allt är så förbannat uppbrutet. Det finns liksom ingenting kvar för allt är så kommersialiserat och köpt och reklamat och upptaget så där finns inget rum för den som vill göra något eget av sitt liv. Det är det här är du lönsam lille vän? Hela tiden!

Jag har själv spenderat mycket tid på arbetsförmedlingen och där fick man veta att man inte skulle tro att man var något, att man inte var värd något och att man skulle ta det det som erbjöds inte det man ville ha.

fredag 25 november 2011

Shake it!

Jag har nu en hyra på 4300 kr. Jag fick ut 13000 kr denna månaden. Det innebär väl att jag har rätt så bra ekonomi för att vara student. Studiemedlet ligger på 8600 kr och så jobbade jag ihop resten i mitt anletes svett. Jag jobbade verkligen inte ihjäl mig eller så det gick ut över plugget. Jag har ju fixat hälften av poängen redan jag fick till och med VG. Jag måste dock göra mig av med lite småskulder och jag har även varit korkad nog att handla kläder på kredit. Men det ska jag betala av när det försenade arvet från mor kommer. Då ska jag även göra något trevligt. Kanske gå på konsert i en annan stad. Jag skulle vilja se Sia.

C-uppsatsen blir skriven, jag lovar men det är mycket spekulationer från min sida om sånt jag egentligen inte har en aning om. Jag måste nog bygga texten mer vetenskapligt. Jag tror att det ska gå att låna uppsatsen på filmbiblioteket i filmhuset sen. Så den som är intresserad kan ju göra det.

Igår när jag skickat iväg mitt alster till handledaren så bara va fan ska jag göra nu. Ska jag gå ut? Jag tänkte först gå till Carmen men sen så bara fan jag känner ju ingen där de jag hängde med där fanns där för tio år sen. Så jag köpte en påse chips och en chokladkaka och firade med att kolla på Lyxfällan senaste avsnitt. Det var ju dumt jag fick jättedåligt samvete när jag hade tryckt i mig allt det där. I det här avsnittet var det en kvinna som var shopping-beroende. Hon hade köpt kläder alltså vanliga kläder inte märkes för 120 000 kr! Det var helt galet. Hon hade 400 000 kr i skulder. Så illa är det ju inte för mig men jag vet att jag ar tendenser till att köpa för mycket eftersom det ligger i min sjukdomsbild.

Jo jag och vännen som blev osams har hittat tillbaka till varandra igen. Bra va! Nu lirar vi wordfeud och hon leder men hon har mycket större ordförråd än jag. Jag har saknat henne som Dana Dragomir skulle ha saknat sin panflöjt om den kom bort. Man ska vara rädd om varandra.

torsdag 24 november 2011

En ros röd som blod

Mja, jag vet inte det känns bara som jag ljuger när jag bloggar. Men jag ljuger inte! Inte medvetet i varje fall. Har väl hänt att man kryddar till sanningen lite och vissa saker måste jag mörka för att farsan läser.
Visst finns det massa saker jag gjort som jag skäms för som jag inte skriver om. Men det tillhör det förflutna. Det är inget att tjafsa om!!!

Snart ska jag träffa kirurgen på Ersta Sjukhus. Jag är lite nervös faktiskt, jag har inte förberett mig så mycket mer än att jag har tänkt ut några frågor att ställa honom. Jag tror nu att operation är rätt för mig för jag har ju faktiskt försökt gå ner i vikt men jag har ju så förbannat stor aptit och det är delvis medicinen fel. Operationen jag att jag blir mättare snabbare. Jag tror att detta kan förändra mitt liv-till det bättre.

Jag var på möte med världens suraste socialtant idag. Det gällde mitt boendestöd. Hon gnällde över att jag inte verkade vilja ha boendestöd. Men det vill jag ju det är bara det att jag kanske är lite svår att samarbeta med. Men nu ska jag få boendestöd i varje fall, i fortsättningen också.

Jo jag flyttar ju nästa torsdag. Vi var och köpte säng och allt. Vill ha lite romantik. Men det blir inte så. Kan inte ni som i hemlighet beundrar mig ge er till känna? För jag vet att det var en som skrev det anonymt på den här bloggen.  Att den personen beundrade mig alltså.

onsdag 23 november 2011

Röret

Det läckande röret är ett uttryck som används inom politiken. Man utgår ifrån att alla kvinnor potentiellt sätt skulle kunna få en postion i poltiken. Men Vad är det då som händer när de bara är gubbsen kvar som styr? Jo då kommer de läckande röret problematiken in i bilden och man menar på att kvinnor vill ha en postion men avstår för att de tror att de inte ska bli utvalda alltså läcker röret ut kvinnorna innan de nåt fram till andra mynningen.

Obs, det här jag skrev skulle vara med i min c-uppsats. Alltså jag ska ska ju skriva det bättre men i princip ja det blir ju lite poltiskt trots att det är flum förlåt filmvetenskap jag läser. Tycker att det är jävligt intressant detta om de kvinnliga nätverken och dagens filmpolitik!!! Jag måste dock sätta mig in mer i frågan.

Ensam

Ska sätta mig och råplugga på biblioteket idag. Verkligen plugga häcken av mig. Jag vill ju att min C-uppsats ska bli bra och att jag kan vara stolt över mig själv och det jag har åstadkommit.

Jag blir aldrig intresserad av någon och ingen blir riktigt intresserad av mig heller. Tycker att det är så svårt att få till det så att det stämmer! För mig är det viktigt att personen har något innanför pannbenet och vet vad respekt betyder. Utseende är ju egentligen inte så viktigt. Det är ju klart att det är av betydelse att man känner en attraktion men det gör man ju oftast inte enbart av yttre attribut utan av hur personen är.

Jag läste i en meditationsbok att ensam behöver man aldrig vara för att man har allt det där man behöver inom sig. Det tyckte jag var fint.

Dagens misogyna pärla

Jag gillar rap och hip hop. Jag låtsas att jag inte förstår vad de sjunger men det går ju inte undgå att höra "ho" hit och "ho" dit. Helt klart är 99 % av texterna misogyna men jag gillar beatsen och tempot i låtarna. Så det får bli min guilty pleasure. Nu bjuder jag på "I need a hotgirl" en låt som är gammal som gatan. Men har alla de element som kännetecknar en rapvideo folkmassor,pengar och snygga tjejer.

tisdag 22 november 2011

Smärta

Pappa säger att jag är bra på att skriva och sälja saker. Så jag borde ägna mig åt en kombination av dessa två saker. Pappa ja, hans favoritgodis är mintkyssar eller "negerögon" som han säger själv hahaha. Mitt favoritgodis är mörk choklad gärna med havssalt. Pappa är den  mest intelligenta jag känner man han är inte så händig direkt. Han lyssnar på Opera och Klassiskt. Han kan vara lite enkelspårig. Ett tag köpte han alltid Stinas Kyckling och lagade det 3 ggr i veckan nu är han inne på att göra samma asiatiska räkgryta om och om igen. Jag kommer att sakna honom när jag flyttar till min lya men man kan ju inte bo med sin pappa i evighet.

Om min mamma hade levt hade jag säkert varit en helt annan människa. Mamma skulle nog tycka att fan vad fet du har blivit om hon tittade ner från sin himmel men på ett sätt som gör att man inte kan bli arg. Mamma var ju skitsnygg i sina unga dagar en riktig bond brud. Rättsläkaren hade sagt att självmordet var planerat men hon hade inte skrivit något brev. Jag såg min mamma för sista gången i Nynäshamn i juni 1993 när hon vinkade av mig för att jag skulle åka på ridläger. På något sätt det är svårt att förklara men jag kände det som att jag inte skulle se henne mer i detta livet. Min pappa kan vara lite konflikträdd men mamma sa alltid sin mening och hade en jäkla förmåga att veta en massa saker om människor och deras natur. Jag tror jag har ärvt den där blicken att skärskåda andra. Min smärta kan ibland göra sig påmind när jag ser en mamma och dotter på stan och de kollar i skyltfönster och går in i fikar nånstans. Det är jobbigt för sådär kommer ju jag aldrig att kunna göra jo kanske med min dotter om jag får någon. Min son kan ju få följa med på stan han med men han kanske vill hänga med sin pappa.

Godmorgon

Här kommer en nyvaken bild på mig. Jag ser är lite rufsig i håret och helt osminkad.
Jag tänkte gå och träna idag. Det var ju verkligen inte igår.

måndag 21 november 2011

Spökskrivare

Haja att jag fick B på production studies kursen. Det är näst bästa betyget ju. Tror att jag jag är lite mer akademisk än vad jag tror om mig själv från början. Mamma läste på universitet och hade fil kand i språk tror jag. Pappa är ju läkare och docent han är så bildad så att det nästan blir löjligt.. Äpplet faller inte långt ifrån  trädet. Men nån läkare har jag aldrig velat bli dessutom så går det inte för jag har för dåliga betyg från gymnasiet och det där högskoleprovet får jag aldrig bra på. Juristlinjen har däremot känts lockande men jag vet inte ja jag tror att jag ska ägna mig åt nåt kreativt för det är just det som faller sig naturlugt för mig att skriva göra filmer osv. Dessutom ser klär jag inte i dräkt. Hahaha.

Jo jag har kommit på ett jobb för mig, Jag ska bli spökskrivare åt kändisar som vill hålla upp ett varumärke och inte orkar hålla på och blogga och twittra. Då gör jag det istället efter vissa riktlinjer,  Det låter ju hur kul som helst. Så vill ja ha  60 000 på faktura för några veckors arbete. Det  kanske är för billigt. Men man måste ju börja nånstans.

söndag 20 november 2011

Bipolar Bear

Litium ligger bra i blodet. Jag har typ 1 bipolär sjukdom eftersom jag blir så extremt uppe i varv varje gång jag blir sjuk det är inga vanliga hypomanier inte. Jag önskar att jag slapp den här sjukdomsproblematiken men nu är det bara att gilla läget. Läkaren skrev ett jättefint intyg till Transportstyrelsen om att jag trots min sjukdom kan köra bil. Jag är alltså inte helt ute ur leken. Jag kan göra sånt som vanliga friska människor gör. Men det förutsatt att jag äter min medicin. De kollar blodet en gång i månaden så det går inte att fuska. Idealet är att man ligger på mellan 0,5-0.9 i litiumvärde. Tror att det är nåt sånt. Jag äter maxdosen eftersom jag är så stor rent kroppsligen.

När jag har varit manisk så har jag legat med killar på löpaande band och gjort av med massor med pengar. Jag är en klassiker. Det låter kanske nästan som om jag är lite stolt som en gammal heroinist som berättar om sin jungrfrusil och visst ger det en känsla av tillhörighet och identitet. Men jag skulle helst vara utan de här åren med psykvården och dignoser.

lördag 19 november 2011

Shame- mini recension

Brandon är en framgångsrik kille på ca 35 år som har bra med pengar och ett schysst jobb och han bor på Manhattan i en fin lägenhet. Hela Brandons vakna tid så ägnar sig Brandon åt sitt stora intresse är i livet-sex. Han går till horor,runkar på jobbets toalett och kollar på porr raggar upp tjejer och har sex  mot husväggar osv. En dag så överraskar hans syster Brandon med ett besök och ber att få bo hos honom ett par dagar tills allt har ordnat upp sig. Brandon ger med sig efter lite om och men och han låter systern bo hos honom men det är inte utan att de bråkar en hel del. Systern upptäcker Brandons mörka hemlighet och efter ett stor bråk beger sig Brandon ut på en vandring i sex och misär. Där han bland annat låter sugas av på en bögklubb.

Filmen är  kall och cynisk. Brandon är liksom inte mänsklig nej han är en knull-robot. Men systern är den enda person som väcker några känslor hos honom och det ä en fin relation som skildras. När jag gick från bion så var det en tjej som sa till sin förmodade pojkvän att nästa gång är det jag som väljer film. Men jag tycker absolut inte att den var dålig. Nej se den! Men det är ingen feel good film.

Mindre

Jag åt sex pepparkakor och sex cookies på hela dagen nu väger jag 137 och har alltså gått ner 3 kg på en vecka. Jag har tappat aptiten och tycker inte att mat är lika lockande som förut. Visst är det inte bra att äta kakor iställer för vanlig mat men det är ju bättre att äta något än ingenting alls. Jag vill väga ca 75 kilo det är min drömvikt men jag oroar mig för hur kroppen kommer se ut med hängande skinn och pattar ner till knäna. Jaja det är bättre det än att vara stor och uppsvälld som en spärrballong och dessutom kan man faktiskt få göra gratis bukplastik genom landstinget. Men pattarna får man bekosta själv haha. Hoppas jag träffar en partner som är förstående och inte ryggar tillbaka för alla defekter. Måste säkert göra rumpplastik också. Näe vad jobbigt. Jag ångrar verkligen att jag blev såhär fet. Men det är inget att älta. Det blev som det blev.

Befinner mig i en feberdvala. Jag är sjuk men jag måste ändå plugga. Vad det är synd  om mig! Nä det är det inte det är jag som har satt mig i den här situationen självmant. Känns som om jag jobbar för mycket också. Måste ju lägga tiden på studierna.

torsdag 17 november 2011

Word

Har inte kommit igång med någonting utav alla de miljoner saker jag ska göra. Märk väl att jag känner mig rätt så misslyckad just nu. Men jag knäcker iallafall i wordfeud. Jag fick 66 poäng på ett ord nyss. Adda boldgirl om ni vill spela med mig!

Jag har sovit och drömt om bloggen och vilka som läser den. Jag tror att 80 % känner mig på ett eller annat sätt i verkligheten. Jag blir verkligen jätteglad för alla kommentarer till och med dom som är lite spydiga. Så kommentera på!

Jag har gått mer ner i vikt så om jag håller den här trenden behöver jag inte göra en operation. Var ute på svammelhörnan på facebook som är ett forum för gastricbypass opererade och ingen där visste om hur det är att vara bipolär och göra operation. Jag ska i varje fall gå på möte med kirurgen om tre veckor så får vi se vad han säger.

Försöker sälja min nikon optik på blocket men det går lite trögt. kanske har satt ett för högt pris. 3200 kr men det går ju alltid att sänka priset sen. Jag är ganska bra på att sälja saker för jag är en affärskvinna innerst inne. På min fést som jag hade  när jag fyllde 30 så hade  jag begåvningen att sätta en annan affärskvinna i baren som gjorde att vi gick jättemycket i vinst. Vi hade kul också alla dj'sen gästerna och artisterna. Skulle vilja göra en ny fest. Kanske blir när jag fyller 35 bast.

Såg film om vackraste Charlotte Rampling. Swimmingpool är en av mina favoritfilmer.

onsdag 16 november 2011

Living in oblivion

Kom fram en kille till mig som var mörkhyad och frågade efter vägen och jag förklarade och sen bara så gick han efter mig och var skitjobbig. Han bara you are so beautiful och yada yada. Det är ofta mörkhyade raggar på mig på gatan. Kanske för att jag har sån big booty haha nä nu ska jag inte ha fördomar. Men det är väl en annan kultur där de kommer ifrån och man ser en snygg tjej så går man fram till henne. Jag är verkligen inte rasist, det får ni inte tro men jag tycker de är jobbigt när folk är påflugna oavsett hudfärg. Jag vill inte ha en operator utan nån som är vanlig och charmig och som man träffar på ett naturligt sätt och nödvändigtvis inte på gatan. Jag tror också att jag ska stänga ner mina nätdejtingkonton för det ger liksom inget. Bara klamydia. Nä det har jag inte fått peppar peppar ta i trä men det känns bara ofruktsamt i alla avseenden.

tisdag 15 november 2011

Jobbmänniska

Nu med  den här Carema skandalen så är det inte utan att man blir berörd eftersom jag jobbar inom vården. Men jag måste säga att jag byter alltid till ny blöja vid varje besök och skulle aldrig få för mig att väga den så att det ska få plats mer kiss. Det är ju inhumant. Jag tycker om att hjälpa de äldre men jag skulle aldrig vilja jobba med vård på heltid. Jag läser ju Filmvetenskap på universitetet  och siktar ju mot kandidatexamen! Förhoppningsvis så blir jag något som har med skrivande att göra. Fler har sagt att jag borde bli chef för att jag är bra på att medla och prata med folk och få människor att känna sig viktiga och betydelsefulla. Men jag är inte särskilt auktoritär. Jag kanske blir nån slags mellanchef vem vet.

Jaja vad ska man bli egentligen? Tror ingen är riktigt säker inte ens dom som är något. Varför är det så viktigt det här med karriär?! Jävla norm som säger att man måste förverkliga sig själv. Kan man inte bara få vara? Jag är en sådan person som tycker att arbete är viktigt. Även om jag vann 20 000 kr i tjugo år så skulle jag inte sluta jobba för jag vill ju ha arbetskamrater och känna att jag gör någon nytta. Andra har ju andra prioriteringar i livet som familjeliv eller hobbies. Men jag är nog en sån trist jobbmänniska. Ja det är jag. Sova kan man göra i graven.

måndag 14 november 2011

The look

Det här med utseende, jag tror att mycket handlar om hur man ser på sig själv. Det vill säga man blir så snygg som man tror att man är. För det finns inget som är fult. Visst finner inte alla människor en attraktiv men det är man själv som bestämmer hur man ska uppfattas i viss mån. Jag menar om man gör som jag som mer eller mindre undviker sociala sammanhang för att jag känner mig så ful och mest fet så missar jag ju en massa positiv respons som kan stärka mitt självförtroende. Nä man ska vara stolt över sig själv och inte tänka att man är för smal eller för tjock för då går man miste om så mycket i livet.

In reverse

Jag vet hur man fickparkerar men det blir ändå fel. Först  så kör man först ju jäms den andra bilens sida så att bilens bakdel är parallell med den andra bilens bakdel och sen vrider man ratten åt höger och backar tills man ser strålkastarna på den bakomvarande bilen i sidospegeln och sen så rattar man raka hjul och så backar man så att bilens högra spegel är vid baksidan på den bilen där framme och sen rattar man åt vänster och backar in och sen får man parera lite så man kommer rätt. Men trots att jag vet detta så blir det ändå fel. Men lärarna förklarade vad jag gjorde fel så nu tror jag jag vet. Jag kom in lite snett från början! Det är inte lätt det här. Känns som jag aldrig kommer att få körkort. Jag önskar jag kände någon som jag kunde köra med så det inte blir så dyrt med trafikskolelektioner. Känns som jag jag har lagt ner typ 50 papp på körkortet. Minst! 50 papp man kunde haft roligare för. Resa till Västindien eller köpa en begagnad bil. Hehe.

Ja, nog om det. Det första stycket måste varit tråkigt att läsa. Jag såg en skum film idag och sociala medier i vildmarken typ. The Woods hette filmen och handlade om ett gäng ungdomar som byggde upp en liten värld i skogen där de twittrade och tumblrade och bloggade och gud vet allt . Filmen var gjord efter ett koncept så det var inte realistiskt om man säger så. Sen så plötsligt så slutade alla grejer att fungera och de fick göra redskap av all teknik för att överleva. Jag ska skriva en recension om den ikväll och lägga ut på nätet.

Förresten så borde jag att ta blogguppehåll ett tag. Det är ju som jag lever mesta delen av mitt liv på nätet. Men det blir ingen lång paus. Kanske en vecka.

söndag 13 november 2011

Bagatell

Jobbade idag och det gick väl bra. Hade tänkt att ta en öl efter jobbet men så kom jag på att jag ska köra imorgon klockan kvart över åtta på morgonen och då är det ju inte så bra att kröka. Blir äcklad av killar, det var ett par som hörde av sig nu och jag är verkligen inte intresserad men de fattar liksom inte. Vad ska man göra en del tar liksom inte no for an answer. Egentligen kanske jag borde sänka mina krav så att jag får någon jag med men det tänker inte göra!! Bättre vara singel livet ut än att vara med någon man inte älskar. Nä, vilken hemsk tanke.

Pappa säger att jag mest vara manisk och inte ha så mycket problem med depressioner men jag tror han har fel för jag har ju varit superdeprimerad. Läste i DN Söndagsbilagan om Stina Dabrowski och hon försökte ta livet av sig en gång när hon var ung. Skenet kan bedra hon verkar ju så mysig och så trygg i sig själv och allt det där men det jag vill säga med detta är ju att alla har problem. Jag har märkt att människor kan bli lite provocerade av att man berättar om sitt inre mörker eller så försöker de bagatellisera och säga att det där är väl inte så farligt.

lördag 12 november 2011

Horror Night

Har inte sovit ordentligt för jag kom hem vid halv sex i morse. Jag var på filmfestivalen och Horror Night och såg tre filmer Hell, Kill list och The Innkeepers. Den första Hell var en tysk film som utspelar sig i framtiden om fyra år-2016. Växthuseffekten har gjort att planeten är i princip obeboelig och all mat och all vatten håller på att ta slut. En kvinna, hennes pojkvän och syster beger sig med bil för att hitta föda. De är djungelns lag som råder och det kämpar för sin överlevnad mot mörka krafter. Den var välgjord och bitvis rätt så spännande och intressant. Den andra filmen däremot Kill list var ett riktigt bottennapp. Den handlar om några torpeder som får i uppdrag att mörda folk som alltid säger tack. Det är hedonistiska inslag i filmen och allt tycks styras av en komplott. Den var så dålig bara på alla plan. Manuset var kasst och den var tråkig. Kändes som en dussinproduktion. Den sista filmen Innkeepers var lite bättre. Det var en klassisk skräckfilm med spöken. Jag gillade den och blev faktiskt rädd. Den utspelar sig på ett hotell i en liten stad och hotellet ska stänga för gott och kvar är två utav personalen en kille och en tjej. På hotellet har en kvinna hängt sig på 1800-talet och killen och tjejen försöker få kontakt med spöket.

Det bästa med horornight är att man får se filmer mitt i natten och att det är så trevlig stämning där på plats.

torsdag 10 november 2011

Deal or no deal

Denna dag har jag varit hos tandläkaren på morgonen och där konstaterade tandhygienisten att det ser mycket bättre ut i munnen. Det var ju bra! Sen sålde jag lite fotolampor som jag har hemma och fick 3000 spänn för det. En bra affär. Jag ska lägga undan pengarna till när jag flyttar till skrapan för då kan det lätt bli lite kärvt med ekonomin. Jag tycker det är roligt att hålla på och sälja grejer, jag kanske ska ägna mig åt det i framtiden lite mer.

På Katarinahuset så var det möte med läkaren Anders. Han tog mig på allvar och ska skicka remiss till affektiva enheten för second opinion. Mitt förtroende för Katarinahuset raserades när jag blev nekad terapi av det där stolpskottet Solveig som kallar sig för psykolog. Hur kan man neka någon terapi som haft så lång kontakt med psykvården. Det förstår jag bara inte.

Filmen "Damsels in distress" som jag recenserade idag var riktigt rolig. Den kan jag rekommendera och särskilt om man gillar skådespelerskan Greta Gerwig som gör en fenomenal rolltolkning.

Boken som jag skriver på börjar gå in i en djupare fas och Alma blottar en del smärta. Om ni vill läsa mer så kan jag bjuda på det.

Damsels in Distress - ingen vanlig collegefilm - av Beatrice Wahlberg

Damsels in Distress - ingen vanlig collegefilm - av Beatrice Wahlberg

onsdag 9 november 2011

Frisk

 Jag är psykiskt sjuk. Det är konstaterat för länge sedan av sjukvården. Jag har ju redan berättat om vad som hände när jag blev sjuk så jag tänker inte prata så mycket om det. Men jag vill poängtera att jag ändå är frisk i många avseenden trots min diagnos. Jag väljer att fokusera på det som är just friskt. Att jag har ett känsloliv och ett intellekt som ändå är intakt.

Facklan brinner

Stod och höll i en fackla på Stureplan i en timme. Det var för Stockholms Filmfestival. Det var kul och man fick ett årskort som tack för hjälpen. Kortet kanske jag skänker i Recycle your stuff på Flashback för jag har ju blivit osams med hon jag först tänkte ge kortet till. Om ingen av er kära bloggläsare vill ha det förstås. Först till kvarn får mjölet mala. Sen var det sån här kändisfest med creme de la creme och jag lyckades sneaka mig in under förevändningen att jag skulle plocka disk. Sen kände man sig som en annan persona non grata därinne. Jag drack gratisvin och spanade efter killar men det var inag snygga människor där. Eller jo snygga var ju alla men såhär ytlighetssnygga och det är inte något som lockar mig. Jag gillar när folk ser bra ut men på ett quirky sätt.

Var på teorilektion och det vara bara sånt här vad är en körbana, vad är en vägren osv. Sånt som jag redan kan ju!! Jag ville att de skulle prata om hur man räknar ut bromssträckan och sånt som är lite knepigt. Jaja det kanske kommer under nästa lektion.

Om tre veckor flyttar jag till skrapan och det ska bli underbart. Jag ska tjacka en ny säng då. Men det ska vara en sovsäng och ingen knullsäng för jag tänker inte ägna mig åt såna dumheter nåt mera.

måndag 7 november 2011

Mix 'n Match

Just nu är jag i en ganska bra fas. Jag har inte gråtit på länge om nu det är något tecken på att något är bra då jag tycker att det är skönt och förlösande att gråta. Men jag har haft perioder då jag har gråtit konstant dygnet runt och det är ju verkligen inte bra.

Vaknade sent, kom på mig själv med att äta jordnötter halvt i sömnen framför tv:n det är ju lite knäppt. Hastade iväg till Filmhuset där Wift hade anordnat lunch med Anna Serner Vd för svenska filminstitutet. Hon svarade på lite olika frågor om bland annat kvinnligt nätverkande och jag försökte snappa upp så gott det gick vad som sades. Min uppsats ska ju handla om just kvinnliga nätverk inom filmbranschen och det var kul att träffa ordföranden för wift och veta att jag kunde ställa frågor till dom. 

Jag ska recensera för Sourze som jag skriver för ibland. Jag ska recensera filmer som visas på Stockholms Filmfestival. Det ska bli kul! Jag vill skriva underhållande som Po Tidholm på DN. Han är riktigt rolig faktiskt. Jag läste recensionen av Roxette konserten och då liknade han Roxettes musik som en gammal Mazda från 1989 som är lika omodern och svår att köra idag som Roxettes gamla hitlåtar är att lyssna på. Det var en briljant liknelse.

Mjället har kommit tillbaka. Det kanske beror på att jag tvättar med 3 olika mjällschampoon. Det blir väl för mycket för håret. Jag kan inte så mycket om kemi men det är väl inte bra att blanda helt olika substanser.

Har fortfarande inte fått tillbaka tentan. *bävar*

söndag 6 november 2011

Liten

Det är en sådan där grå dag och när man går ut har människor börjat få sådana här förstelnade ansiktsuttryck av kylan och mörkret. Jag har rört på mig och med en sådan här tung kropp så gör man ju av med jättemånga kalorier av minst rörelse. Ställde mig på vågen och konstaterade att jag gått ner 1 kg på en vecka. Det är bra. Jag klarade t om kryssningen men jag åt inga chips och drack bara vatten emellan måltiderna och det var väl det som gjorde skillnad. Jo, det är inte fel på mitt intellekt och jag förstår att det är färre kalorier in och fler ut som gäller men det är det här psykologiska biten som är tuff. Maten betyder så mycket för mig, det har ett sådant laddat värde.

Annars lunkar allt på. Jag går till jobbet och håller på med skolan efter bästa förmåga. Jag är mycket nervös över att få reda på vad jag får på tentan! Tänk om jag kuggas då blir det ju jättemycket extra jobb. Om läraren är snäll så kanske han låter mig komplettera men jag vet inte jag tror han är lite kompromisslös, jag har fått den känslan. I framtiden tror jag att jag kommer att bli arbetsnarkoman för jag tycker om att jobba. Jag har även svårt att säga nej och jag är kreativ och löser saker utan fråga chefen varje gång. Det tror jag uppskattas.

Vem är jag när jag inte sysselsätter mig med en massa saker? Jag läser lite och kollar på tv, är mycket ute på internet och läser bloggar. Jag är väl som folk är mest men ändå inte. Jag tänker mycket kring livet och alla virrvarr som är tillvaron. Hur absurt allt är och hur mycket galenskaper det finns i världen. Vilken liten människa jag är men att jag ändå är viktigt i det stora hela. Det är vi alla.

lördag 5 november 2011

Cruiser

Kryssning med Birka Paradise. Sov genom hela resan. Minns att vi gick upp och år trerätters i a la carte restaurangen och sen var det visst karaoke men jag engagerade mig inte i det. Det är det här med fetman som gör att jag blir isolerad. Jag tänker att alla ska skratta åt mig om jag ställer mig på en scen och sjunger. Det är mycket som jag rent praktiskt inte kan göra heller för att jag är så tung som att åka skidor i Alperna till exempel. Det går inte så jag måste nog avböja att följa med familjen när de eventuellt ska dit. Synd va!

Då tänker den som läser men gör något åt det för helvete. Men det ä inte så lätt! Jaja jag orkar inte prata mer om vikten det är en sånt uttjatat ämne.

Jo jag var ju ute i torsdags på lokal och då träffade jag en snubbe där som jag låg med och nu mår jag dåligt över det. Jag ska göra som Jenny som kommenterar här och bli asexuell. För jag menar jag får ju inte ut nåt av det. I hela mitt vuxna liv har jag mått dåligt nästan uteslutande om någon visat intresse för mig. Det är nåt fel på mig. Visst blir jag kåt och känner begär men jag har liksom något problem med min sexualitet eftersom jag inte är tillfreds med den om ni förstår. Jag alltid är jag påverkad på ett eller annat sätt när jag har sex. Det är synd. Sex ska ju vara lustfyllt men för mig är det komplicerat.

torsdag 3 november 2011

Natten är dagens mor

Möte med handledaren i morse. Hon sa att min arbetsplan spretade åt för många olika håll så jag fick korta av den lite och koncentrera mig kring hur kvinnliga nätverk profilerar sig i den manliga filmvärlden. Så min empiri blir skrifter och texter av nätverken. Sen backar jag upp mitt resonemang med annan litteratur. Det blir nog jättebra!

Jag tycker att det ska bli otroligt roligt att förkovra mig i detta ämne. Faktiskt! Jag är stolt över att jag kom på det själv. Det var tack vare den där producenten på Story som berättade om Dirty Diaries som är ett projekt med kvinnliga filmare som gör feministisk porr. Jag tycker egentligen inte att det ska behövas sådana här nätverk som Wift och Doris. Det borde ju vara självklart med jämställdhet! Men nu så är det a man's world vi lever i och tjejerna kommer i skymundan.

På eftermiddagen var jag på jobbmöte och jag har fått några fasta tider så jag jobbar ca 15 timmar i veckan. Det känns tryggt då behöver jag inte oroa mig över att inte kunna betala hyran i varje fall.

Inombords känner jag mig glad och som jag har hittat mig själv. Visst är det mycket som måste fixas till men jag känner att jag är i förenlighet med min inre styrka. Jag vet att jag är bra på många sätt och vis. Visst har jag fel och brister som alla andra men de är ju även dessa som gör mig till en unik individ. Varje dag utsätts vi människor för prövningar i stort och smått. Vi ska lära oss något och att leva är att ha problem. Så fort man går ut så får man ju problem! Min dag idag handlade om just lärdom. Jag mötte ett antal personer som varken är min vänner eller tillhör min familj. Handledaren på universitetet, boendestödjaren, cheferna på jobbet och körskolläraren. De kom i min väg för att jag ska utvecklas och uppnå mina mål. Dagens misstag var kanske att komma lite oförberedd till universitetshandledaren, att komma för sent till körskolan och vara lite hafsigt klädd när jag mötte cheferna och bara vilja prata om andra saker med boendestödjaren än det han är där för. Men jag valde att göra som jag gjorde och det får ju självklart konsekvenser. Men man kan ju alltid tänka att man ska göra bättre nästa gång! Slutsats: jag tror att det är bra att analysera dagens händelser så att man känner att man kommer vidare. Det finns alltid nya möjligheter som visar sig. Natten är dagens mor.

onsdag 2 november 2011

Utdrag

Detta är lite av det jag skrivit än så länge. OBS  work in progress.


Fredag idag. Maja har dragit med Alma på klubb. Det är inne i centrum, man går ner för en trappa ner i en källare och där pumpar musiken fram. Maja är klädd i en regnbågsfärgad klänning med halterneck. Det annars så lockiga håret har hon dragit tillbaka i en knut. Alma är helt draperad i svart. Hon vill inte visa så mycket hud, kanske för att hon känner sig sårbar då. De beställer varsin öl vid den fullpackade bardisken. Alma får en knuff i sidan av någon som vill fram. Aj, det gjorde ont och får en tår i ögonen. Hon försöker få bort obehagskänslan genom att dricka stora klunkar öl ur flaskan som Maja ger henne. De står och pratar och dricker öl och tittar ut över folkhavet. En bekant till Maja och Alma kommer fram. ”Hej Adam” De kindpussas och Adam som är en trendig homosexuell ung man som har koll på allt i stadens nattliv tipsar tjejerna om en häftig fest i någon förort, tydligen en svartklubb. ”Vill du gå?” frågar Maja och Alma tänker och de diskuterar lite fram och tillbaka och dricker de upp sina öl och tar sig ut ur klubben och hoppar in i en taxi som står parkerad på gatan utanför.
Taxichauffören som är en medelåldersman i 55-60 års ålder har en bister uppsyn men är desto mer pratglad. Han börjar prata om Sverige och dagens invandringspolitik och Alma skruvar på sig efter chaufförens trista fördomsfulla utläggningar. Maja börjar bli alltmer förbannad. Ögonen smalnar av och hon knyter nävarna. Tur att hon sitter i baksätet annars hade gubben fått sig en rejäl smäll då han hyllar Sverigedemokraterna i hurtiga ordalag. Maja har fått nog: ”Asså nu håller du käft, vi betalar för att åka med  dig men det ingår inte i priset av vi ska behöva stå ut med ditt skitsnack.” Alma ser hur gubben också blir arg men han behärskar sig kanske för att han faktiskt vill behålla sitt djobb. Då var resan slut säger gubben och det blir avsläppta i ett industriområde i Solna.
Efter att ha gått i ca 15 minuter i höga klackar i kuperad terräng så kan man höra svag musik. Maja blir alldeles till sig och sprallig. Ja visste det vi är här nu. De kommer fram till en folkhop människor som ser tuffa ut. Det är mest killar i kamouflage jackor och sneakers. Dörren till själva klubben ser ut som en helt vanlig ståldörr. De går in och ljudet av musiken är nästan öronbedövande. Folk röker både ett och annat och dricker öl och vin i plastmuggar. Maja och Alma beger sig ut på dansgolvet de dansar och dansar och dansar. Alma känner plötsligt att hon blir trött hon orkar inte dansa mer. Hon tar tag i Maja som tycks orka hur länge som helst hon ser inte ett dugg utmattad ut efter att ha dansat i minst en halvtimme. ”Maja kom”. De lyckas ta sig igenom alla människor in på en toalett. Alma tittar på  Maja och lägger märke till hennes stora pupiller och det uppjagade ansiktsuttrycket. ”Maja har du tagit något?  Maja skrattar av Almas fråga. Hon börjar rota i sin väska och får fram ett vitt piller. ”Här det får dig att må bättre.” Alma tvekar först men sen plockar hon upp det vita pillret och stoppar i sin mun.
Det har gått flera timmar och Alma är alldeles svettig efter allt dansande. Maja har försvunnit. Alma känner hur allt börjar klarna lite men hon är fortfarande påverkad. Hon vet inte hur det gick till men plötsligt är han bara där. Hon ser ett par blonda lockar och ett par blå ögon.  Musiken dånar och de tar varandras händer. Han lägger en arm om hennes midja. De kysser varandra.
I hissen upp till lägenheten ser hon hur ung han är, kan inte vara mer än 19-20 år. De hånglar på sängen. Han sliter av henne tröjan och börjar suga på hennes bröstvårtor. Alma känner att hon inte riktigt är med på det som händer. Hon stöter bort honom. ”Vad är det?” säger han. ”Jag är törstig” säger Alma och går upp till kranen och hinkar i sig flera glas med vatten. Han har lagt sig i sängen och tagit av sig alla kläder när hon är klar. Hon sätter på sig ett nattlinne och kryper ned bredvid den unga killen. ”Ta av dig det där, jag vill se din sexiga kropp” hör hon honom säga.
De hade i alla fall kondom. Det var lite olika ställningar de prövade utan något vidare engagemang från Almas sida. Hon kände att hon ville ha det överstökat. Ja hon ville ha hon om till en början men sen när hon fick se hur pojkaktig han var och hon så mycket äldre så blev hon lite avtänd. De bytte nummer. Han hette Tobias men hon sparade honom som ”usch svara inte” i mobilen.

tisdag 1 november 2011

He's bad news

Han var här igår han killen som jag pratade om från Okcupid. Tror inte att ni är så intresserade av mitt sexliv men jag måste skriva av mig lite. Han ser jävligt bra ut, kommer från England och det är så sexigt med brittisk engelska. Han är dock bara ute efter att tömma och glömma typ. Efteråt när han hade gått så kände jag mig lite jag vet inte ledsen kanske för att jag gjorde saker som han ville och han inget för mig. Jag vet inte vad mitt problem är. Jag vill inte träffa fler såna här killar. Jag drar till mig såna här typer av någon skum anledning. Nu ska jag radera hans nummer så att jag inte syltar in mig i något som kanske är svårt att dra sig ur. Han är en riktig player som träffar en massa tjejer. Han skryter ju tom om det för mig och frågar om jag har några kompisar som han kan träffa. Seriöst. Not! Missuppfatta inte, jag är inte intresserad men jag är tänd på honom så känner jag mig såhär överkörd. Jag är inte 14 år men det låter som det. Jag vet att jag förtjänar bättre.

Pennan glöder

Om ni vill kan ni få läsa ett utdrag ur boken. Vi gör som vanligt. Rösta på roligt om du vill det. Alma tar ecstasy på en svartklubb, just det kanske är lite 90-tal men hey jag var ung på 90-talet då gjorde man sådana saker. Nu minns jag tillbaka på  ungdomens bravader med ett leende.

Just nu när jag skriver så blir det hela lite ytligt. Men jag vill att det ska bli lite djupare efterhand. Ibland skriver man och kommer åt smärtpunkter. Jag har bara skrivit ett par sidor än så länge och skrivande tar tid. Kanske är jag helt klar om ett år. Det är roligt men också mödosamt att skriva. Karaktären Alma har väl ett par saker gemensamt med mig men sen är hon helt påhittad. Hon ser inte ut som jag, hon har helt andra kompisar. Hon har annan stil men hennes känsloliv är lite likt mitt. Det är kul det här! Pappa trodde att det kunde bli en bestseller. Vad vet jag, kanske det. Men jag tycker själv inte att jag är så bra. Det finns andra som är mycket bättre.