måndag 26 september 2016

Capture 20160926

Komma igång

Idag var jag på Kinabuffé och käkade lunch med ett par bekanta till mig. Det var på Linnégatan på Östermalm. Jag tycker Östermalm är en helt okej stadsdel men jag föredrar Södermalm faktiskt. Jag tjatar lite på min pappa att han ska byta sin fyra på Götgatan mot en tvåa och en etta så kan jag få ettan. Tänk att bo på Söder i en etta vilken dröm. Jag bor just nu i en etta i Farsta Strand. Det är helt okej. Lite white trash men jag är ju en white trash personifierad. Jag knarkar inte men jag är fattig och går på bidrag och så är jag tjock också. Kan inte bli mer trashigt.


Jag var faktiskt och skaffade träningskort på Always Fitness 24 i Farsta idag så imorgon ska jag gå och träna. Jag har gått upp lite i vikt så det är hög tid för det. Jag ska köra 45 minuter kondition till att börja med sen lägger jag till styrketräning. Jag vill gå ner till 100 kg först. Det är minus 65 kilo det och är inte så lite det. Jag måste ändra kostvanorna också. Annars är ju träningen förgäves. Fast jag börjar inte träna bara för att gå ner i vikt utan för mitt välbefinnande också. Jag kanske kan sluta med det antidepressiva SSRI preparatet Cipralex om jag kommer igång med träningen och det ger positiv effekt. Just nu behöver jag den medicinen för att inte vara så nere och deppig. Jag har inga självmordstankar längre och har hängt tillbaka lampan på kroken. Jag kommer ju att dö en dag då kan jag fylla mitt liv med något meningsfullt tills vidare. Jag ser mycket film och teater också. Jag gick med i en teaterförening då man får gå på genrep och tomma föreställningar. I lördags var jag på Filmhuset och såg fyra filmer på raken. Först såg jag Mannen från Le Havre som handlade om en man som gömde en flykting från Afrika. Sen såg jag En musiker föds som handlade om ett musikaliskt underbarn. Efter det Den röda jorden av den danska regissören Bodil Ipsen som handlade om en man i den danska motståndsrörelsen under andra världskriget. Sist var det en tysk  dokumentär som hette The Clown och handlade om när komikern Jerry Lewis skulle göra en film om en clown i ett koncentrationsläger men han gjorde aldrig klart den för att han tyckte den blev för dålig. Jerry Lewis sa att Roberto Benigni snodde idén då han gjorde Livet är underbart.


Jag sitter på bibliotekets dator och skriver nu. Jag ska gå hem och skriva på boken så jag har ganska mycket på gång trots allt. Jag önskar bara att jag kunde träffa nån trevlig att dejta. Men jag har ingen vidare tur.



söndag 25 september 2016

Börja träna

Jag ska börja träna. Varje dag tänkte jag. Ska gå och kolla på Always fitness 24 i Farsta. Vet nån om det gymmet är bra. Jag ska äta mindre också. Ska göra som ett Biggest loser med mig själv. Jag ska försöka i 6 månader. Har jag inte gått ner 20 kg då så gör jag en gastric bypass. Jag ska verkligen försöka äta nyttigt och träna och funkar inte det då överväger jag operation. För jag kan inte gå runt och släpa på den här övervikten längre. Jag mår psykiskt och fysiskt dåligt av det. Jag kommer ihåg då jag vägde 70 kg vad mycket bättre hälsa jag hade då. Nu tar ju jag neuroleptika och antidepressiva men det ska gå och gå ner trots det. Helst skulle jag vilja ha en gymkompis. Kanske ska sätta upp en lapp på gymmet. Nu väger jag 165 kilo och är riktigt morbidly obese. Jag vill väga 75-80 kg det passar bättre till min längd som är 173 cm. Jag är i usel form men man måste ju börja nånstans. Jag ska ta bilder och dokumentera under resans gång. Jag tänkte mig i början köra kondition i en halvtimme sen styrketräning. Vad tror ni om det ni som är experter?

lördag 24 september 2016

Långsamt

Jag skrev lite igår med betoning på lite. Tror romanen kommer bli klar 2020 om jag fortsätter i den här långsamma takten. Jag vet inte vem som kommer vilja läsa den. Kanske folk som också haft det svårt i livet. Eller folk som är nyfikna på psykisk sjukdom. Jag blir glad om en läser. Vem det nu än är.

Jag var hemma igår och försökte kolla på tv men det var bara dåliga program som gick. Idol, fan vilken dålig musik. Kackiga covers på skitlåtar. Fattar inte att det kan vara så populärt. Jag ska gå på film idag. Se Mannen från Le Havre bland annat.

fredag 23 september 2016

Fly me to the moon

Jag  var på teater igår och såg Fly me to the moon genrep på Boulevardteatern. Den handlade om två tjejer som jobbar i Hemtjänsten och så är de hos en brukare som dör på toaletten. De bestämmer sig då för att ta hans pension och det han vann på travet. Det hela spårar snabbt ur. Den var bra och jag kände igen mig eftersom jag har jobbat i hemtjänsten. Jag har aldrig tagit något från någon brukare i och för sig men ändå jag minns själva slitgörat. Det är bra att sånt som inte visas annars kommer fram på teaterscenen. I förrgår såg jag Gröna hatten med Greta Garbo. Den var också bra. Den handlar om en tjej som är tillsammans med en kille och verkligen älskar men han åker iväg och då gifter sig Garbo med en annan som tar livet av sig på bröllopsnatten. Se kommer den älskade tillbaka men då har han gift sig med nån annan. Den var ganska tragisk.

Jag ska skriva idag. Min hemtjänst kommer vid två tiden då har jag väl hunnit skriva något. Jag mår ganska bra men jag känner mig tung som vanligt.

onsdag 21 september 2016

Dålig film

 Såg the The Smell of Us av Larry Clark och blev väldigt illa berörd. Den handlar om ett gäng skejtare i Paris som knarkar, super, knullar och lever rövare. Några av dem ett par killar blev manliga eskorter. De blev påsatta av gamla gubbar mot betalning. Det var en massa rå sex i filmen. Killarna blev verkligen utnyttjade. Det var sorgligt att se. Jag mådde dåligt hela kvällen på grund av den här filmen. Jag vet att sånt här förekommer men jag vill inte se det. Det var Saga Becker som hade valt den till Cinemateket. Hon tyckte den var bra. men det tyckte inte jag. När jag hade mått dåligt ett tag blev jag förbannad för jag kände mig våldtagen av filmen och dess regissör snuskgubben Larry Clark.
Kan inte rekommendera den. Om du ändå ska se den glöm inte att jag varnade dig först.

Jag ska sluta på sysselsättningen för jag gick ändå aldrig dit. Jag ska skriva istället. Hoppas det går bra. Jag mår ganska bra idag. Ska läsa filmhistoria,

tisdag 20 september 2016

Reading

Var på reading igår på Playhouse theater. En reading är när skådespelare läser direkt ur manus. Det var intressant men jag hade lite svårt att hålla koncentrationen uppe. Speciellt på slutet. Manuset Indian Summer handlade om ett triangeldrama mellan tre ungdomar. Dessutom var en roll pappan. Han var inte med så mycket men var en viktig karaktär.

Jag är lite trött idag. Somnande inte förrän vid halv två igår. Sitter på min sysselsättning nu men vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag gick förbi en spegel  på lunchstället och fick se en glimt av mig själv. Såg fördjävlig ut. Jag måste måna mer om mitt yttre. Om jag var gjord av pengar kunde jag köpa nya kläder samt klippa mig. Jag brukar klippa mig på Extend. Hon klipper upp håret så snyggt. Nu har jag jämnlångt hår till axlarna. En tråkig frisyr.

Förut brukade jag gå till medium för att jag ville att det skulle spå något fint om  min framtid. Jag frågade kommer jag att träffa en man och alla sa att jag skulle göra det. Men jag har inte gjort det. Det sa väl de vad man ville höra. Vad vet de om framtiden? Inte mer än vad jag vet. Jag har en dröm man i mina tankar han säger att han älskar mig. Han pratar på engelska. I love you, you fucker.

måndag 19 september 2016

Att vara psykotisk

Har varit psykotisk många gånger i mitt liv. Senast var förra året. Jag tror jag insjuknade i början av augusti. Sen var jag psykotisk fram till jul ungefär då släppte det. Jag trodde att ett gäng var efter mig som jag kallade jävlarna. Jag trodde att de ville mig illa och skulle göra allt i deras makt för att förgöra mig. Sen trodde jag att jag var bevakad och att FBI ville ha med mig i sitt team. De skickade signaler om det som bara jag kunde se. Vad hjärnan kan spela en sådana spratt. Nu ska jag skriva om FBI och jävlarna i min roman. Jag ska försöka anstränga mig för att illustrera psykosen så noga det går. Jag är ju bara en av miljarder människor. En del av den gråa massan. Konstigt att man tror att man är en utvald. Jag kan fortfarande ha vanföreställningar light. Jag går ju på Haldol så det gör att jag är någorlunda normal. Jag kan ju skriva sammanhängande blogginlägg. Men ibland tror jag ändå att jag är bevakad och måste tejpa för webkameran. Men om man använder sitt sunda förnuft så är det ju ologiskt att nån skulle bevaka mig. Jag är ju inte känd utan bara en vanlig medelålders tjej.

Jag tror att jag måste ta neuroleptika hela livet.

söndag 18 september 2016

Skriva

Läste Ida Theréns artikel i SVD om att få bli publicerad på förlag. Hon har försökt och skickat in manus men blivit refuserad. Hon gick undercover in på en skrivarkurs för att undersöka varför så många vill bli författare nuförtiden. Jag skulle också vilja bli författare. Men jag har aldrig testat och skicka in något. Kanske ska göra det sen. Min pappa som är läkare och docent ger ut böcker på sitt egna förlag Melampyrum. Jag tror att han har försökt att kontakta andra förlag men fått nej så därför trycker han egna böcker. Jag har faktiskt inte läst en enda. Jag skäms lite över det men jag ska läsa Existentiell resa som är en brevroman med hans föräldrars brevväxling då de var på Rivieran och levde livet medan pappa var en liten toddler och var hemma i Sverige hos sin farmor Berta.

Jag skriver ju på en roman om en som går igenom en livskris men än så länge är det bara lösa fragment. Jag måste hitta någon bärande struktur så att det blir en behållning att läsa. Ida Therén påpekar i sin text att det är oglamoröst att skriva och det håller jag med om. Man sitter ju ensam framför en laptop hela dagarna. Jag skriver blogg för att jag älskar att skriva och vill nå ut med min text.

lördag 17 september 2016

Mol allena

Jag såg Vånda och Extas och Juha idag. Den första var en film som handlade om Michelangelo och när han målade innertaket på Sixtinska kapellet. Juha var en modern stumfilm.

Idag känner jag mig lite ensam. Jag var bjuden på födelsedagsfirande på restaurang men jag har inga pengar så jag kunde inte gå. Det är ju lite trist. Jag läste att man ska tjäna 45 000 i månaden för att kunna betala för sig och leva gott. Jag får ut 10 000 i månaden så därför blir det ganska knapert. Jag går som sagt nästan aldrig ut på krogen och senast jag reste var i förra året i maj då jag var i Berlin. Jag längtar tillbaka dit. Jag trivs i den staden. Det var någon som ringde från okänt nummer idag men jag svarade inte för jag var på bio. Undrar vem det var?

Jag har inte rökt på snart 10 månader. Saknar inte ciggen. Inte alls faktiskt.